Sidvisningar

lördag 6 december 2014

Köp boken nu till jul

Snart jul igen! 
Nu kan du köpa min bok En mekanisk mamma för 110 kr inkl porto! 
Skicka mejl till Lotta.Lindeborg@gmail.com, eller kommentera nedan så skickar jag svar till dig.

tisdag 2 december 2014

Ditt inre centrum

Artikel väl värd att lägga tid på att läsa! Ska genast beställa boken av Marta Cullberg Weston!
Hon verkar förklara så fantastiskt enkelt (egentligen kanske det är det!) hur man hjälper sina barn genom att spegla deras känslor tillbaka. Samtidigt sorgligt att det är just detta som är det skadliga för ett barn med en deprimerad förälder.

Kort utdrag från artikeln i SvD:

"Som terapeut har hon sett många bära på ett sårat, inre barn som de kan få kontakt med just genom symboldramat. Då kan hon be klienten blunda och färdas till barndomsminnena, till exempel så här: Du är fem år, en dörr öppnas och du står i ditt föräldrahem. Vad händer?
Självbilderna byggs nämligen in genom de speglingar som barnet får i alla vardagliga situationer tillsammans med föräldrarna – ofta långt innan vi hunnit få ett språk.
– När föräldrarna svarar på våra behov som barn upptäcker vi oss själva – vi får syn på våra egna konturer. Det bästa för barnet är att det får hjälp med att sätta ord på alla sina känslor och att dessa accepteras utan negativa värderingar.
Men också när föräldern inte svarar alls på barnets reaktioner sker en spegling, menar hon. Särskilt svårt är det om någon av föräldrarna dricker eller är deprimerad, för ett barn som känner sig negligerat tolkar situationen till en negativ bild av sig själv. ”Jag duger inte, det är något fel på mig, jag är inte värd att älskas …” Dessa bilder ligger ofta kvar på djupet och påverkar oss även som vuxna."

fredag 28 november 2014

Brev till våra Landstingspolitiker

Brev till våra Landstingspolitiker

Förlossningsdepression drabbar ca 15 procent av alla nyblivna föräldrar, det är vanligast att kvinnan drabbas.
Av alla barn som föddes i Sverige 2013 är det ungefär 5800 barn som har en förälder som insjuknar. Förlossningsdepression är en depression som ofta har inslag av ångest och det drabbar en hel familj. Det är inte ovanligt att även partnern drabbas av depression om mamman mår dåligt.
Framförallt drabbar det ett nyfött barn och möjligheten för barn och förälder att knyta an till varandra. Man vet idag att tillfrisknande efter det att barnet är 6 månader påverkar barnet negativt.
Vi är ett antal kvinnor som fungerar som stöd på Facebook-gruppen Läkande föräldrar. Gruppen startades för ett par år sedan och här diskuteras stort och smått om hur man mår och hur man upplever relationen till sitt barn. Det är mycket frågor om mediciner, om hur man vågar skaffa fler barn, hur man orkar och vågar vara ensam med sin bebis en hel dag när partnern är på jobbet. Många mår mycket, mycket dåligt. Det finns en del tankar om självmord, vid några tillfällen har polis fått kopplas in.
Ofta känner vi oss hjälplösa i situationen, geografiskt långt ifrån varandra och utan psykiatrisk kompetens.
Vi vill med detta brev visa på behovet av resurser. Idag går nästan alla på föräldrautbildning och mödravården och där omhuldas man och vaggas in i någon sorts förställning om att det är förlossningen som är finalen. Men det är då det nya livet börjar och efter några få dagar på BB släpps man i ut i kylan, i ensamheten. Efteråt läggs inte speciellt mycket tid på hur mamman mår, då är det nästan uteslutande barnet som är i fokus.
Men utan en mamma/förälder som mår bra mår får inte heller barnet en bra start i livet, oavsett fina tillväxtkurvor och vaccinationer.
En del resurser skulle kunna omfördelas från föräldrautbildningarna till att omfatta omvårdnad om mamman och partnern efter förlossningen.
Behövs stöd för familjen, avlastning, kanske parterapi? Inte bara veckorna efter förlossningen utan första året. Säkert beror en hel del separationer under barnets första år på ett dåligt mående som spär på de vanliga slitningarna i ett förhållande.
Gruppen Läkande föräldrar på Facebook visar också på behovet att få interagera med andra som också mår dåligt. Behovet är enormt att få prata av sig och dela sina funderingar. MEN det skulle behövas psykiatrisk kompetens i gruppen! Vi tror också att detta skulle vara ett resurseffektivt sätt att hjälpa fler, och att nå dem som kanske inte orkar söka sig till psykolog.
Ett annat stort problem är att det fortfarande är många som berättar att de söker hjälp men blir avfärdade. FORTFARANDE finns det alltså personal inom sjukvården och på barnhälsovården som inte har tillräcklig kunskap om förlossningsdepression, eller som inte vågar ta i problemet. Som inte vågar fråga för man vet inte hur svaret ska hanteras. Det finns alltför många som berättar hur dåligt de mår och får höra från sjukvården att "detta är något som är övergående", ”det är nog trötthet, försök att sova när barnet sover”. Detta ser vi som en allvarlig brist i sjukvården.

Förlag på förbättringar:
-Att ämnet tas upp på föräldrautbildning i större utsträckning.
-Att informationen läggs relativt sent i de enskilda samtalen med barnmorskan.

Att vara väl förberedd på att man kan må dåligt ökar sannolikheten att man söker hjälp, och om man drabbas känns det inte lika mycket som ett nederlag.

-Ett ökat samarbete mellan primärvård och BVC kring dess patienter.
-Avsätta pengar för utbildning av barnmorskor som ofta är de första som träffar nyblivna mödrar.


Färjestaden 2014-11-28
Lotta Lindeborg
Med stöd av
Lotten Grape
Patricia Janus
Linda Engeroth

lördag 15 november 2014

Visste inte riktigt vem jag var

Johan T Karlsson, Familjen, är med i årets "Så mycket bättre" och jag råkade trilla på den här artikeln om ett av inslagen i dagens program. Han blev deprimerad när han blev pappa. Han är en av de tio procenten pappor som också mår dåligt efter förlossningen.

                               "Jag hade en livskris och visste inte riktigt vem jag var.."


torsdag 13 november 2014

Mr Tourette och jag

Kanske lite off topic, kanske inte. Men jag har just läst en av de böcker som berört mig mest någonsin och jag har läst MYCKET litteratur! Pelle Strandstraks bok "Mr Tourette och jag".

Pelle bor i en liten by i Norge och har problem med tics och tvång, han tror att hans hjärna ska flyga ut ur huvudet och få plan att störta om han inte står på ett visst sätt, om han inte tar av sig skorna och  och placerar skosnörena rakt ut från skorna. Låter det knäppt? Det är inget mot vad det blir.

Samtidigt som Pelle kämpar med tics och tvång måste han hantera en i stort sett helt oförstående omgivning. I skolan, i arbetslivet och samhället i stort. Hans familj kämpar för honom, det gör de, men när han flyttar till Oslo som ung vuxen går det käpprätt utför.  Hela tillvaron styrs tillslut av ett ständigt pågående ritualiserande som tillslut tvingar Pelle ut i bostadslöshet och i viss mån missbruk. Tills han en dag hör en professor på radio som pratar om Tourettes syndrom, samma diagnos som en psykiatriker i Trondheim många år tidigare sagt till Pelles pappa, att "det har vi inte här".
Kanske finns det ändå hopp?

Underbar bok! Otroligt underhållande men samtidigt otroligt allvarlig. Och spännande -kommer han få hjälp?

Se även föreläsning här.

onsdag 5 november 2014

Men leder det någon vart egentligen??

"Men leder det någon vart egentligen??"
Frågan ställdes av en kollega om gruppen på Facebook där jag är med och stöttar: Läkande föräldrar. Alla dessa mammor som mår dåligt och som skriver av sig, ältar. Vi försöker stötta så gott det går, vi som mår bra, eller bra för stunden. Men ingenting händer egentligen. "Kontakta landstingspolitikerna", sa kollegan. Försök påverka så! Ni borde ha med en psykolog i gruppen."
Ibland kan behöva få input från någon utifrån.
Så nu har vi bett om lov att få använda "snuttar" av vad som sagts på sidan, naturligtvis kommer inga namn att nämnas. Men visa på det oerhört stora behovet som finns av stöd och hjälp.
Kanske kan detta vara ett steg på vägen?

lördag 1 november 2014

Är det svårare att föda om man är kort?

En högst ovetenskaplig, på intet sett belagd spekulation jag har är att det är fler korta kvinnor som får problem med att föda barn. I detta utgår jag ju först och främst från mig själv, de upplevelser jag bär med mig, men jag har vänner som haft problem och jag har läst ibland när det gått snett att kvinnan ifråga varit kort, t.ex i detta fall.
Vad är kort då? Och vad är en komplicerad förlossning? Jag är 1,58 och hade värkar i 79 timmar. Berätta gärna om era erfarenheter. Är det en konstig tanke?

onsdag 15 oktober 2014

Seminarium

Jag har föreläst om min förlossningsdepression på ett seminarium idag i Eskilstuna med barnmorskor och en del läkare. Jag var nervös, men det gick bra! Jag märker att det är svårare att prata utan att bli känslosam när det sitter människor och lyssnar, människor som man möter i de känslor som kommer fram hos mig själv och som återspeglas i  åhörarnas reaktioner. I tv sitter ju många fler och tittar, men man behöver inte se dem i ögonen.

Före mig var det en läkare som heter Magnus Eneberg som föreläste om det senaste kring förlossningsdepression. En del kände jag till sedan innan och en del var nytt.
I korthet var det nya för min del att:
-Ett tillfrisknande när barnet är över 6 månader GER påverkan på barnet, på något sätt.
-Det är bra att vara förberedd på att det kan bli svårigheter, att detta är lättare att möta om man känner till att det inte alltid blir rosa moln som nybliven förälder. Att känslan av besvikelse då blir mindre.

-Det saknas bevis för att screening före förlossningen fungerar för att hitta de som ligger i riskgruppen (t.ex. tidigare depression, förluster etc). Men att öppna samtal och information i förväg ökar sannolikheten att en drabbad kvinna söker hjälp.

-Förlossningsdepression har samma symptom som en vanlig förlossning, men med skillnad att det är mer uttalade ångestsymptom vid en fd.

-Om man står på SSRI under graviditeten ska man INTE avbryta medicinering på grund av graviditet. Biverkningar har i stort sett helt kunnat uteslutas i nuläget. Det absolut viktigaste är att mamman mår bra.

-Om psykosociala riskfaktorer finns kan extrainsatser avhjälpa risken, t.ex. familjerådgivning.

-Individuell terapi (t.ex. KBT) effektivt, men att gruppterapi är tveksamt om det har effekt.

-Att mödravården bör införa några kompletterande frågor vid inskrivningen/samtal på MVC, t.ex. om man haft en depression eller psykos vid tidigare graviditet? (Har man haft en tidigare psykos har man 75 procents risk att få det vid en ny förlossning och det är extra viktigt att fånga upp dessa kvinnor för att undvika risk för bland annat självmord.)
Om man haft tidigare kontakt med psykiatrin eller ätit medicin för psykisk ohälsa.
Om en nära anhörig haft kontakt med psykiatrin eller som ätit medicin mot psykiska besvär. Om svaret är ja på en eller flera frågor behövs utökat stöd.

Mycket av det som Magnus sa stämde väl med det som jag (med hjälp av input från andra mammor) ville förmedla i slutet av min föreläsning:

Blivande föräldrar måste få mer information innan bebisen kommer om hur vanligt det är att få en depression och vart man då ska vända sig. Att den ”normala” baby bluesen är snabbt övergående.
Att i föräldragruppen ta bort känslan av att alla är en lycklig "duktig” mamma/förälder.
Viktigt att inte avfärda en nybliven ledsen och gråtande förälder med att det handlar om trötthet.

Att det inte är något att skämmas över.

tisdag 7 oktober 2014

Bra citat!!

Så bra sagt! Vet dock inte vem Isabelle är. Läste detta nyss på fotbollsfruns blogg.
”När den självbiografiska litteraturen är som starkast handlar den om vad det innebär att vara människa." 
/Isabelle Ståhl

lördag 27 september 2014

Smittar det?

Det är Skördefest på Öland. Och bokmässa i Borgholm, Ölands första bokmässa. Jag sålde EN bok idag. Å andra sidan tog köparen kort på mig med boken. Hon skulle köpa den till sin dotter, en dotter som inte mådde bra och med en 6 veckor gammal bebis hemma.
Jag hade ett blädderex. på min plats. Det var nästan ingen som bläddrade i den, en del som sneglade och stannade till en sekund. Avvaktande. Som att depression kanske smittar?
En vitlockig kvinna i 65-årsåldern smög förbi, stannade till och sa tyst att "det där vet jag mycket om.. men det var på 70-talet.."
Jag nickade, frågade nästan lika tyst tillbaka om hon visste hur det pratades om det då?
"Nja, man var ju så upptagen med hur man mådde själv.." Hon log lite urskuldande och gick vidare.
Jag kommer aldrig bli som hon, jag kommer aldrig mer be om ursäkt för hur jag mådde.
Jag hoppas och tror att vi blir allt fler som vägrar skämmas.





onsdag 10 september 2014

Den första Förlossningspsykosen

På jobbet idag låg det en hoprullad tidning i mitt postfack. Eftersom det mesta ska hanteras digitalt numera kollar man ju mer och mer sällan efter post där, men nu låg den där ensam. Det såg ut som den skickats direkt från tidningen och jag började bläddra i den på jakt efter det som rörde mig? Jag gissade på att det handlade om en kungörelse i ett ärende i Vimmerby, men bläddrade för att hitta annonsen.
Och så ser jag en annan notis som jag direkt reagerar på. Namnet låter bekant, det är inte så vanligt i Sverige. Och jag läser att hon har dött vid en ålder av 48 år, den här kvinnan på bilden.

Detta är kvinnan som drabbades av en förlossningspsykos och höll på att ta livet av sig (och sin son, jag kommer inte riktigt ihåg?). Hon bodde mitt i den pyttelilla byn där en f.d. pojkväns familj bodde. Ett litet idylliskt rött hus med en psykiskt sjuk kvinna, nybliven mamma. Det ojades i byn. Förskräckligt var det!
Det var första gången jag hörde talas om psykisk ohälsa i samband med barnafödande. Jag var 20 år och hade aldrig själv haft kontakt med psykvården ännu. Jag tittade på de där fönsterrutorna när jag ibland passerade huset, det var något mörkt och chockerande över händelsen som tycktes avspeglas i fönsterglasen.
Fortsatte hon under de kommande åren plågas av psykiska problem, av minnet från den första tiden?
Jag hoppas hon blev frisk, att hon blev lycklig. I alla fall en tid.

måndag 8 september 2014

Får man vara ledsen som nybliven mamma?

Häromdagen handlade det igen på TV4 Nyhetsmorgon om hur man kan må som nybliven mamma. Se inslaget här. Jag har själv inte hunnit se det ännu. Tydligen ytterligare en bok också som kommit ut nyligen, Nödrop från lyckobubblan. Vad tycker ni om inslaget?

måndag 18 augusti 2014

Akupunktur för att få upp energiflödet i kroppen?

Min dotter är 8 år. Förlossningsdepressionen som jag fick äter jag fortfarande medicin för. Med avbrott för graviditet nummer två har jag ätit Paroxetin i nästan 6 år.
Jag var hos en kiropraktor p.g.a av nackspärr och hon frågade om jag kände att energinivån är låg i kroppen? Mitt i prick. Hon ville titta på min tunga, och den visade detta också. 
Ja, jag känner mig nästan alltid trött, ofta håglös och ofta inte speciellt glad, även om jag idag är frisk. Vad det nu innebär, att vara frisk när det handlar om psyket...
Kiropraktorn är också akupunktör och sa att man kan bli hjälpt att få igång energin i kroppen med hjälp av akupunktur. 
Så jag var där idag och det var så mycket hon kunde se ett samband i, mycket intressant. Till exempel att vissa problem med mensen jag har kunde vara att blodflödet i kroppen är "segt" och kunde vara relaterat till att kroppen utsatts för "kraftig" värme. Det jag spontant kom att tänka på då var att jag fick hög feber vid båda mina förlossningar, orsakat av "arbetstemperatur". Jag tänker gå några gånger och hoppas bli lite gladare och piggare.. Tror ni på akupunktur, eller är det mest hokus pokus?

lördag 12 juli 2014

Tidningen amningsnytt

Min bok har fått en fin recension i tidningen Amningsnytt nummer 2. På framsidan sitter Therese Alshammar och ammar sin ganska stora son Fred. Positivt när kändisar som många ser upp till
ställer upp på en sån bild i tider av minskande amning. Ja, jag är för amning utifrån egna erfarenheter.

Och jag blev intervjuad i korthet för tidningen.

"..det är en mycket läsvärd och tillgänglig bok, välskriven och lätt att läsa, trots sitt tunga ämne, och lätt att engageras av och att känna igen sig i, oavsett skilda individuella upplevelser och erfarenheter."



För övrigt är jag trött på att blogga. Det känns som att det blir meningslöst utan feedback. Jag vet inte  om det egentligen tillför någon något.

onsdag 11 juni 2014

Uppmuntran och konkreta tips!

Uppmuntrande ord och konkreta tips från mamma på Facebook-sidan Läkande föräldrar.
Stort tack C!

Hej alla tappra föräldrar som kämpar!
Jag tänkte skriva lite om mitt läge som jag hoppas kan vara nån slags tröst, om än en liten sådan, för er som känner hopplöshet i situationen och det känslomässiga inferno som den här sjukdomen innebär.
Min son fyller tre år om knappt en månad. Jag drabbades av en mycket svår förlossningsdepression bara några dagar efter att han föddes.
Jag har tidigare i mitt liv genomlevt depressioner, panikångest och ätstörningar, men FD var så bottenlöst hemskt att jag.... fortfarande inte kan beskriva det. Men ni, om några, förstår.
Jag mår bättre nu. Det känns helt surrealistiskt att ens skriva de orden, nästa farligt - som att jag är rädd för att vakna upp ur en dröm av att saker kan bli bättre och att man kan vilja leva igen.
Jag trodde att min FD skulle gå över inom ett år (tyvärr tycks det vara en utbredd uppfattning att den har ett bestämt slutdatum), och efter att jag inte kände mig bättre efter ens två år så var det som att världen rasade samman än mer. Skulle jag aldrig, aldrig må okej igen? Var detta mitt liv? Ett ångestframkallande skådespel med döden som enda möjliga sorti?
NEJ.
GE INTE UPP FÖR I H*****E!
DET BLIR BÄTTRE!
Det är värt det, hur bisarr, ja rentav förolämpande den tanken kan tyckas, när man befinner sig i en outhärdlig smärta.
Det är inte en fråga om att vara stark nog eller bra nog för att det ska bli bättre. Det är inte en tävling man kan vinna, men en kamp man kan uthärda.
Jag ska väl tillägga att jag pratar helt utifrån mig själv och på ingalunda vis sitter inne på några sanningar om lidande och hur man tar sig ur det (jag vet fortfarande inte helt själv, jag vet bara att jag inte längre är i samma svärta som jag har varit).
Och tills den medicinska vetenskapen, landstingen och samhället tar denna sjukdom på allvar och forskar, utformar program och behandlingar, skyddsnät som inte går att falla igenom, och stöd till familjerna som drabbas, så är det mycket svårare. Ensammare. Men det går.
De saker, handlingar och tankar som gjort skillnad för mig är:
- Medicin. Jag har ätit anti-depressiva sedan 10 års tid, men levde i nån slags moralistisk dröm om att när jag blev mamma skulle jag bli "hel" och inte behöva dem. Jag har behövt reglera medicineringen flera gånger pga biverkningar eller utebliven effekt, men känner mig i dagsläget hjälpt av de jag har.
Och det är, i min värld, inte konstigare än att en diabetiker behöver insulin. Min hjärna behöver tillskott för att fixa livsviktiga grejer, och jag tar dom så länge det behövs, om jag så behöver dom resten av livet. Jag tänker inte gå omkring och plåga mig själv för att vara "stark" eller "duktig"
- Samtalsterapi.
Efter att ha bytt psykologer fyra gånger på ett år har jag nu en jag trivs med. I början träffades vi tätt, två gånger i veckan. Sedan träffades jag och min sambo ihop, för det är verkligen en sjukdom som drabbar hela familjen. Nu träffar jag henne kanske en gång varannan vecka.
-Lösa upp tidigare grejer långsamt.
Jag behövde ta itu med mina ätstörningar, de utgjorde ångestlindring när allt var som värs, men de förvärrade och(tror jag) förlängde eländet på lång sikt. Jag gick i dagvård i 3 månader, och har fortfarande kontinuelig kontakt med den avdelningen.
Men det tar tid. Det är ju som nån slags avtändning - den end atröst man har haft försvinner och man konfronteras med känslorna som ätstörningen kanske dövat.
Men först efter att jag gått igenom den behandlingen började grejer vända på riktigt.
-Feminism
Det här kanske låter lite konstigt, men för mig har det varit en väg ur skuldfällan och också ett sätt att se att min sjukdom handlar om något annat än att jag skulle vara en svag individ.
Patriarkala strukturer, myter om "Den Goda Modern", ojämnställt föräldraskap...många saker som för mig bidrog till FD handlar inte om mig som människa, utan om en orättvisa på ett samhälligt plan.
-Återuppta intressen trots motstånd.
Jag har börjat spela teater igen, återknyta till saker som var viktiga för mig innan FD. I början hade jag ingen lust, det kändes mest falsk och jobbigt att det inte var så kul som jag mindes det. Men långsamt började lusten återvända och jag fick ett sammanhang utanför hemmet där jag kunde känna igen mig själv. Det påverkade relationen till min son och sambo positivt, och framför allt så blev jag mycket gladare och piggare. Plötsligt var någonting meningsfullt igen, och det smittade av sig på resten av tillvaron.
Massa kärlek och styrka till alla er där ute! Våga fortsätta kämpa!

fredag 6 juni 2014

Så många som mår dåligt!

Jag var på en fest igår, massor av barn som sprang runt och lekte, regnet låg lite i luften, men vi klarade oss nästan helt från droppar.
Två bebisar, två mammorna satt ihop och ammade en bit från oss andra, förenade av detta, trots att de inte kände varandra. Bebis och amning och utanförskapet i detta, att inte kunna delta, eller om man istället vill det, upphöjda från oss andra i den här tidiga modersrollen.
Och så slår det mig att av de kvinnor som är här, har alla, utom en (vad jag vet) mått mer eller mindre dåligt under spädbarnstiden.
6 av 7 mammor. Inte statistik, men ett utdrag ur verkligheten omkring mig.

torsdag 29 maj 2014

Antidepressiv medicin vid amning

Om amning och psykofarmaka från boken "När kroppen är gravid och själen sjuk".
Lägst överföring till bröstmjölk sker med sertralin där barnet endast exponeras för 1-2 procent av  moderns viktjusterade dos. Störst överföring sker med citalopram, fluoxetin och venlafaxin. Även med dessa läkemedel blir läkemedleskoncentrationen så låg att den ofta inte är mätbar. Risken att barnet ska påverkas vid så låg exponering bedöms som liten. Några amerikanska studier har dock visat bieffekter för fluoxetin så som kolik, irritabilitet, sömnsvårigheter och långsam viktuppgång.
Det har dock sammanfattningsvis konstaterats via omfattande studier mellan 1966 och 2005 att både SSRI och TCA är förenliga med amning, men att man bör välja ett preparat som går över i modersmjölken så lite som möjligt.

När jag var deprimerad när min dotter föddes fanns inte den här boken. En bok skrivs dock inte på en dag, så kunskapen måste ha funnits redan. Jag blev nekad medicin om jag fortfarande ammade. Läkaren var en kvinna i min egen ålder. Jag ser ibland i listor som lokaltidningen publicerar att hon är med som en av de högst betalade inom Kalmar läns landsting. Och jag tänker att hon inte ens bemödat sig att läsa på?

Den här boken kom ut i augusti 2009 och var då rykande färsk kunskap i ämnet. I förordet står "Den här boken inte bara rekommenderas utan borde vara obligatorisk litteratur för personer engagerade i den aktuella vårdkedja där nära och förtroendefullt samarbete är A och O."

Fortfarande får jag via de kontakter jag har med kvinnor som har förlossningsdepression veta att de nekas medicin om de ammar. För många är amningen lika viktig som den var för mig och det kan i sig vara en känsla av besvikelse och ett nederlag att behöva sluta om man egentligen vill amma. Så en uppmaning till alla som kan föreskriva medicin, läs på!

tisdag 27 maj 2014

Behandling med psykofarmaka under tredje trisemestern

Mer ur boken "När kroppen är gravid och själen sjuk".

Ett flertal studier visar att en ökad risk för för tidig födsel. Risk finns för låga Apgar-poäng, respiratoriska problem och neonatala kramper. Ökad risk för hypoglykemi finns kopplat till barn som exponerats för TCA (tricykliska antidepressiva, kraftigare effekt än SSRI) vilket indikerar att SSRI är att föredra framför TCA. Det kan också vara den underliggande sjukdomen som ger upphov till vissa av dessa biverkningar.
Ett eventuellt samband mellan användning av SSRI är en ökning av persisterande pulmonell hypertension (högt tryck i lungpulsådern), en allvarlig komplikation, som dock är mycket ovanlig.

onsdag 21 maj 2014

Tid att orka vänta på en psykologkontakt

En ögonblicksbild ur en ung, deprimerad mammas verklighet idag år 2014 i Sverige.

Mamman har en förlossningsdepression sen fyra månader och har redan själv försökt få en kontakt med psykolog/psykoterapeut i två månader. Kvinnan träffade i brist på annan kontakt för en tid sedan en underläkare som sa att han inte kunde hjälpa henne. Han gav beskedet att hon skulle öka dosen på sin medicin och att han kunde remittera henne till överläkare. Idag fick hon det här brevet som ni kan läsa nedan. Brevet är undertecknat av en sjuksköterska.
I en verklighet där självmord är den vanligaste dödsorsaken hos deprimerade blivande mödrar och orsaken till död i 20 procent av dösfallen efter förlossningen.

Det kanske inte alltid finns tid kvar att orka vänta?

måndag 19 maj 2014

Till dig som inte längre orkar leva

Läste en fantastisk text av en tjej som har bloggen "Om vikten av kaniner". Om man tycker titeln på bloggen är lite konstig kan jag tala om att det var inget konstigt med texten i inlägget, den är mycket bra.
Till dig som mår riktigt dåligt och till dig som behöver få veta hur det kan kännas.
Till dig som inte längre orkar leva.

torsdag 15 maj 2014

Depression är en dödlig sjukdom

Malik Bendjellouls död har chockat många och brodern säger att Malik "..har varit deprimerad mot slutet och det är en dödlig sjukdom."
EN DÖDLIG sjukdom. Hur kan det vara så att depressioner tas så förhållandevis lätt på?! Fortfarande idag 2014?
Det är skamligt att ha dåliga nerver, att inte orka med att ha "många bollar i luften" att inte orka ha ett perfekt liv med perfekt hem och umgänge. Psykisk ohälsa syns inte. Du kan dessutom vara snyggare än någonsin i mångas ögon, kanske avmagrad pga att du mår dåligt.
Framgång är inte en garanti för lycka. Att ha fått ett efterlängtat barn är ingen garanti för att du är den lyckligaste i världen.
Våga skrapa på ytan. Våga ställa frågor om hur dina medmänniskor mår.
För mig är Malik för evigt Filip i underbara "Ebba och Didrik". "Är det DÄR din mormor..?"

måndag 12 maj 2014

Antidepressiv medicin under tidig graviditet

Kort sammanfattning av kapitel om antidepressiva läkemedel och graviditet ur boken När kroppen är gravid och själen sjuk. Boken kom ut senare delen av 2009 och är skriven av Lars Häggström, specialistläkare i psykiatri och Margareta Ries, forskare med inriktning på psykofarmakologi och toxikologi. Med förbehåll att detta som står nedan är hur jag uppfattar texten!!
Olika grupper av antidepressiva läkemedel påverkar serotonininåterupptagshämmande egenskaper och kan ha olika effekt på embryo och foster, man kan inte jämför rakt av.
Under tidig graviditet har studier från 2007 visat att det inte finns någon generell ökad risk för allvarliga fosterskador. Det fanns skillnader mellan preparaten, men de missbildningar man kunde se var mycket ovanliga. Undantag var ökad risk för hjärtmissbildning hos barn exponerade för Paroxetin och Klomipramin, trots det inte självklart att man bör bryta preparat hos kvinnor som äter medicinen med god effekt redan. Nyinsättning bör dock undvikas hos fertila kvinnor.
Dokumentationen i svenska födsloregistret är bäst för citalopram, setralin och fluoxetin.
En effekt av exponering av antidepressiva läkemedel under första trisemestern är ökad risk för för tidigt födda barn. Å andra sidan har depression under första trisemestern också relaterats till försämrad fosterutveckling och låg födslovikt. Frågan kvarstår om det är moderns grundsjukdom, graden av depression, annan sjuklighet eller medicineringen som påverkat fostret?

lördag 10 maj 2014

Intervjun med Kitty Jutbring

Och med anledning av att förlossningsdepression uppmärksammades intervjuades Kitty Jutbring. Hon mådde inget vidare när hennes dotter föddes för ett år sedan och har bloggar om bland annat detta på en välbesökt blogg. Oklart om hon hade en klinisk depression, jag har inte följt bloggen slaviskt, men bra mådde hon inte.. Bra att även kända kvinnor vågar gå ut med den uteblivna mammalyckan, även om jag kan tänka att det samtidigt ger en viss distans, de flesta av oss är inga kändisar, vi har kanske ingen som helst aura av glamour.. jag ser lika gärna "vanliga" mammor, som alla kan relatera till. Men bra jobbat Kitty, du är en otroligt sympatiskt människa!

fredag 9 maj 2014

Förlossningsdepression uppmärksammas!!

Igår var jag hemma och vabbade och hann se en del nyhetssändningar som uppmärksammade nya riktlinjer kring förlossningsdepression. Nyhetsinslaget handlade om att man med enkla medel kan hjälpa fler, genom att kolla upp extra de mammor (pappor?) som redan under graviditeten uppvisar depressiva symptom. Kitty Jutbring var tydligen med på någon intervju, ska leta reda på den.
Jag fick telefon till jobbet dagen innan, en journalist på svt, så den artikeln ligger ute på nätet nu, läs här. Som vanligt blir det en del småfel, och när man inte har möjlighet att rätta texten blir det lite tokigt, bland annat står psykos, och det är inte det mammorna jag har kontakt med har. Formulären stämmer inte heller riktigt, men, men. Det viktiga är att förlossningsdepression uppmärksammas! Det känns som det hänt ganska mycket bara de senaste två åren och jag är faktiskt en liten del av detta trots allt.


måndag 5 maj 2014

Diagnostisera depression med blodprov?

Inom en snar framtid kan ett enkelt blodprov visa om en patient lider av depression. Vilket ger bättre förutsättningar för att medicinering sker på rätt sätt och med rätt dos. Spännande och viktig forskning! Läs mer här.

onsdag 9 april 2014

När kroppen är gravid och själen sjuk

Jag läser en bok utgiven 2009 som heter " När kroppen är gravid och själen sjuk". Mycket intressant om kunskapsläget kring behandling med psykofarmaka (t.ex. SSRI-preparat) kring graviditet och förlossning. Att väga de eventuella bieffekterna hos barnet vid behandling under graviditet mot den påverkan som ökad psykisk stress och dåligt mående hos mamman ger på fostret, så som dålig fostertillväxt och sämre mental utveckling hos barnet senare i livet.
Läser vidare och kommer dela med mig av vad som står som jag tycker kan vara intressant att veta.

onsdag 2 april 2014

Tiden går så långsamt..


Jamen så kom det ytterligare en bok om förlossningsdepression. Står om den i nummer 4 av tidningen Mama, "Tiden går så långsamt när man tittar på den." Ska självklart läsas. Men jag blir oroad när jag läser att den ska handla om förlossningsdepression men att kvinnan i boken kastar ut sin bebis från balkongen. En sådan handling har såvitt jag vet ingenting med förlossningsdepression att göra. Du kan ha tvångstankar om att skada och döda ditt barn, men du gör det inte. I så fall handlar det om en förlossningspsykos, och det är en helt annan sjukdom. Jag är rädd att begreppen blandas ihop, för det kan spä på känslan, hos dig själv, och tyvärr hos andra, att man är "riktigt" tokig..
Min bok och Helena Askéns bok är med som tips på fler böcker om f.d. 




torsdag 13 mars 2014

onsdag 5 mars 2014

Hela intervjun om en traumatisk förlossning

Idag fanns hela programmet från igår på webben. Vill du höra hela intervjun med mig ligger den 38 minuter in i programmet, som du kommer till via den här länken. Om en av många traumatiska förlossningar som sker varje år..

tisdag 4 mars 2014

Radiointervju

Jag var med i Radio P4 idag. Imorse hade man ett inslag på P1 om att Linköpings universitet börjat med en studie av psykologisk behandling över internet för kvinnor med svåra förlossningsupplevelser. Ungefär 1,5 procent av kvinnorna som föder barn i Sverige drabbas av PTSD, Posttraumatiskt stressyndrom efter en svår förlossning. Risken att drabbas av förlossningsdepression ökar också. PTSD kan man få av andra trauman också.
Radioprogrammet jag var med i hittar du här. (Felstavat efternamn dock..) Programledarna var väldigt trevliga och de var jättenöjda med inslaget, så det känns bra att ha bidragit.
Min svärmor ringde och sa: "Du borde bli politiker!"



torsdag 27 februari 2014

Förlossningsskador

Hälften av alla kvinnor som föder barn vaginalt får en förlossningsskada. Läs mer här.
Att föda barn är naturligt, men att så många ska få problem av varierande omfattning är långt ifrån normalt, det är oacceptabelt! Barnet ska inte skadas vid förlossningen, men det ska inte mamman heller behöva.
Jag har fött två barn. Och genomgått 2,5 förlossningar kan man säga. Min andra förlossning var vaginal fram tills dess att man inte kunde få ut sonen som mådde dåligt med sugklocka, då blev jag urakut snittad.
Jag hade hemorojder som blödde i flera år efteråt och kunde inte kissa själv. Jag fick snyta mig samtidigt, då rann det sakta ut. Min son är snart 5 år och jag kan ibland inte resa mig ur en stol utan att kissa på mig lite. Kissnödig blir jag toksnabbt och kan inte alltid planera. Gaser i magen är också svårare att kontrollera, och det är rätt genant att råka fisa om man t.ex går och pratar med en kollega.
Det är ändå dessa relativt lindriga besvär som gör att jag kan förstå våndan av att ha värre problem, långt värre. Det är ju frågan om handikapp här.

onsdag 26 februari 2014

Intervju

Jag skrämde upp en journalist idag. Blev intervjuad av en kvinna som skrev för tidningen "Må bra". Ja, det finns väl ingen tidning ännu som heter "Må dåligt", men det kanske kommer.
Jag berättade om värkarna jag haft i flera dygn, om hur chockad jag varit över styrkan i dem och över hur det kunde pågå så länge. Att jag aldrig hade hört talas om att det kan bli så innan jag skulle få mitt första barn.
Känslan av den här upplevelsen har bleknat alltmer, men fortfarande, 8 år senare känner jag hur tårarna tränger fram när jag berättar.

måndag 24 februari 2014

Utställning om psykisk ohälsa - Heureka är från vettet

Vi ska åka till Helsingfors på kryssning i april och jag googlar på vad man kan göra där med barnen. Vetenskapscentrumet Heureka har en utställning som heter "Heureka är från vettet". Rolig titel kan tyckas, men låter onekligen som en väldigt viktig utställning. Innehållet i utställningen har tagits fram i samarbete med Centralförbundet för Mental Hälsa och Föreningen för Mental Hälsa i Finland. Jag får väl smita dit om maken kan kolla på något annat med barna så länge..

"Heureka är det första vetenskapscentret i världen som lanserar en utställning om psykisk hälsa. Avsikten är att bryta fördomar om psykiska problem och uppmuntra människor att ta hand om sitt eget välbefinnande. Heureka vill med utställningen starta en offentlig diskussion om att den psykiska hälsan berör både individen och samhället.
I utställningen kan besökarna ta del av simuleringar av psykiska störningar samt hur befriande det är att låta sina bekymmer fara i problemkvarnen. Där finns också möjligheter att släppa loss och överraska sig själv – ta hand om sin egen psykiska och mentala hälsa. En del av utställningsobjekten har utarbetats speciellt för barn. Besökarna kan även ta del av rörande och trösterika berättelser av personer som drabbats av psykiska problem. Dessutom kan besökarna blicka in i sinnessjukdomarnas historia."

torsdag 20 februari 2014

Som e-bok nu!!

Nu har min bok getts ut som e-bok! Bara ett knapptryck bort. Läs på Notis hemsida här.

onsdag 19 februari 2014

Utdrag ur min bok..

Bloggtorka. Känner mig ganska tom, uttömd, för tillfället.
Jag får slänga in en reserv som jag sparat på länge: ett kort utdrag ur min bok:
(formateringen blir lite tokig om någon nu reagerar på den)

Är det då möjligt att jag kommer att ångra det här barnet? Frågan gnager i mig. Jag tar upp detta med en barnmorska jag träffar några dagar innan förlossningen. Det är en äldre, lugn och vänlig kvinna som jag känner förtroende för. Jag blir lite ledsen när jag frågar. Barnmorskan ler och säger att det är helt normalt att känna så och att ha de här funderingarna. 

”Alla lär sig älska sina barn”, säger hon. ”Det tar olika lång tid för olika mammor att knyta an till barnet, men man gör det förr eller senare. Barnet gör så att man älskar det.”

Jag önskar i detta ögonblick på mödravården att denna barnmorska är min mamma. Att det är denna kvinna jag kommer att kunna ty mig till när jag ska få hem min bebis. Att hon ska ta mig i famnen och stryka mig över håret och säga att allt kommer att gå bra. Att hon ska fortsätta beskydda mig med sina ord.
Bara några dagar senare kommer värkarna att dra igång.

lördag 8 februari 2014

Berör mig


Om jag är din baby - berör mig.                                                               Jag behöver din beröring på ett sätt du kanske aldrig förstår. Inte bara tvätta mig, byta mina blöjor och mata mig utan vagga mig, pussa mitt ansikte och stryk min kropp. Din lugna ömma beröring ger mig trygghet och kärlek.
Om jag är ditt barn - berör mig.                                                            Även när jag kanske är vrång och till och med tar avstånd från dig. Ge inte upp - hitta ett sätt att fylla mina behov. Din godnattkram hjälper mig att sova gott. Din dagliga beröring säger mig hur du verkligen känner.
Om jag är din tonåring - berör mig.Tro inte - att bara för att jag är nästan vuxen så behöver jag inte känna att du bryr dig om mig. Jag behöver dina ömma händer och kärleksfulla röst. När det stormar i livet är jag fortfarande det lilla barnet.
Om jag är din vän - berör mig.                                                                                  Inget visar så mycket att du tycker om mig som en varm kram. En helande beröring när jag är nere betyder att jag är älskad. Det försäkrar mig att jag inte är ensam. Din beröring kanske är den enda jag får.
Om jag är din livspartner - berör mig.
Du kanske tror att passionen är tillräcklig men endast dina armar håller rädslan borta. Jag behöver din mjuka, tröstande beröring för att komma ihåg - att jag är älskad som jag är.
Om jag är ditt vuxna barn - berör mig.Även om jag har en egen familj, behöver jag pappas och mammas armar
när jag är svag. Som förälder själv ser jag på ett nytt sätt, jag förstår att uppskatta er för det ni är.
Om jag är din åldrande förälder - berör mig.
Så som jag berörde dig när du var mycket liten. Håll min hand, sitt tätt intill mig - ge mig styrka, värm min kropp, trött med din närhet, fast min hud är skrynklig vill den gärna bli smekt.
Var inte rädd!
Berör mig!
Författare; okänd. Översatt från engelska av Lena Jelvéus.

Anknytningen mellan föräldrar och barn, det finns en hel del skrivet i ämnet och det är mycket funderingar jag har kring detta. Beröring och närhet har med anknytning att göra och man vet att bebisar som inte får någon kroppskontakt kan dö. Så kanske är det inte så konstigt att ett litet barn blir påverkat av förälderns depression.
Läste igår i Hemmets Journal om en kvinna med autism, hon fick en son som bara tynade bort och dog, hon visste väl inte riktigt hur hon skulle hantera ett spädbarn.
Oxytocin kan vara minst lika viktigt som mat för ett nyfött barn. Och gamla människor som aldrig får någon kroppskontakt kan hamna i ett koma-likande tillstånd.


fredag 31 januari 2014

The truth about depression

Fick tips om den här dokumentären från BBC, den handlar om depression. Och skillnaden mellan en förlossningsdepression och en "vanlig" depression är tidpunkten när du drabbas. En extra olycklig tid när förväntningarna är stora på den stora lyckan.. Klicka på länken under bilden för att se dokumentären.



                                             The truth about depression

torsdag 30 januari 2014

Den "bästa" tiden?

Jag lade in den här länken för några dagar sedan på min Facebook-sida. Två tjejer på Linneuniversitetet (där även jag pluggat en gång i tiden..) kontaktade mig om tips på litteratur, de sökte självbiografisk litteratur om förlossningsdepression.


"Vid sökning av självbiografier upptäckte författarna att det svenska urvalet av självbiografier om postpartum depression var begränsat. Efter kontakt med en av de svenska självbiografier-
nas författare inkom tips om böcker från Danmark och USA."


Detta tycker jag ärt fantastiskt roligt, att få hjälpa till med den kunskap jag har, och nu är deras arbete färdigt. Färdigt att läsas och ytterligare öka förståelsen kring förlossningsdepression.


"Ett tydligt fynd i denna studies resultat men även i andra forskningsstudier gällande postpartum depression är att mödrarna föreställer sig en idealroll som de till punkt och pricka tror sig
behöva följa för att vara en god moder (Bilszta et al., 2010; Buultjens & Liamputtong, 2007; Edhborg et al., 2005; Haga et al., 2012 och Homewood et al., 2009) . Om denna roll inte kan
följas trycker mödrarna ner sig själva och identifierar sig med misslyckade. Pressen blir så pass hög att känslor av att vilja skada sitt barn kan vara frestande (ibid.). Således blir slutsatsen att i dagens samhälle finns en tydlig bild av hur mödrar ska uppträda i olika sammanhang med barnet. Som författarna presenterat i denna studies resultat kan den mentala påfrestning,
samhällsidealen och den upplevda arbetsbelastningen som postpartum depressionen för med sig öka pressen på dagens mödrar. Detta kan påverka modern, barnet och högst troligt även
partnern och andra närstående i moderns omgivning."

tisdag 21 januari 2014

Pod om förlossningsdepression

Läser ofta Kitty Jutbrings fina blogg och gårdagens inlägg var om den pod som hon kör med sin sambo och gäster - här handlar det om förlossningsdepression. Länk här till Kittys blogg!
Jag har inte hört avsnittet ännu själv, hoppas det är bra och ger en rättvisande bild! Kitty själv har ju inte mått något vidare periodvis efter att hon fick sin bebis Nikki-Lo.

lördag 18 januari 2014

Att ta ansvar för det man skriver

Jag har inte läst den populära bloggen Hormoner & Hemorrojder tillräckligt mycket för att uttala mig om hur bra den är egentligen. Men så läser jag ett inlägg om stress kring kolik och allt skrikande, och kan inte låta bli att kommentera: att inlägget som de länkat till som "Förlossningsdepression" inte alls handlar om förlossningsdepression.
Och jag fick svar!

"Det är klart att det finns grader av allt, även i helvetet. De 
"mentala" inläggen som vi länkar till är "lightbeskrivningar" av hur det
var under det första året för mig (Sofia). Jag har insett under resans 
gång att berättelser som ovan ofta faller under normalen och valde 
därför att inte skriva mer ingående om hur illa det faktiskt var ett tag, utan snarare hålla det på en mer allmän nivå. Nu är det ju som TUR är, långt ifrån alla som ens känner igen sig i inlägg som dessa men mycket tyder på motsatsen. Vi vill vara med och förbättra mammors hälsa, vare sig det gäller magar, fogar eller själen."

Men sorry, jag kan inte köpa detta, att ta upp en sak när det man hänvisar till egentligen är något helt annat. Jag tror att de som följer länken och aldrig hört talas om problemet, tänker att "det där låter väl inte SÅ farligt" och får en felaktig, "snäll" bild av hur det är med en depression.
Och de som mår uselt tänker att "Gud, om detta är en depression, VAD är det då med mig, vilken helt värdelös människa jag är!"

Om man nu har en så populär blogg måste man väl ta lite extra ansvar för vad man skriver?

fredag 17 januari 2014

Den sökande människan

Vi pratade häromdagen på jobbet om att det är så många andliga rörelser av olika slag, som florerar, varav många verkar utnyttja människors vilsenhet. Allt från änglakurser och mindfullness till rena sekter så som scientologerna. Sammanfaller den här vilsenheten och sökandet hos så många med att fler och fler mår psykiskt dåligt på olika sätt, i alla fall i västvärlden?
Säga vad man vill om religion, men det ger många människor en självklar, djupare mening med tillvaron, och en snabb avbörda i bönen. Inga telefonköer och väntetider till psykologen.
Är det därför människor i undersökningar många gånger är lyckligare trots fattigdom och till synes sämre levnadsvillkor, är det för att de fortfarande tror?

torsdag 16 januari 2014

Koll på hjärnkoll?

Hjärnkoll. Första gången jag hörde om den här kampanjen var när Morgan Alling var frontfigur för några år sedan, det var väl ungefär samtidigt som hans bok "Kriget är slut" kom ut.
Kampanjen handlar om ökad öppenhet kring psykisk ohälsa med målet att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiskt funktionssätt.
Jag slängde iväg ett mejl för jag såg att de hade flera bloggare om olika områden och förlossningsdepression verkade saknas. Det stämde och nu kommer min blogg finnas länkad på deras hemsida.
Att kändisar går ut med sin psykiska ohälsa kan ju kanske ses som ett sätt att få PR, men jag tror att det är jätteviktigt med förebilder även här. Och att människor, kanske speciellt unga människor, vågar berätta och be om hjälp istället för att hålla det inom sig för att de upplever det som skamligt. Vilket det inte är.
Kampanjen visar att de dessutom är i gott sällskap.



lördag 11 januari 2014

fredag 10 januari 2014

Passa på och njut!

Det är jobbigt att ha små barn. Ibland kan jag tänka att det är konstigt att så många ändå fixar det, till synes utan problem och utan att må dåligt över att det är jobbigt. Biologin. Vi är alla slavar under den, det är väl därför det går.
Alla säger att småbarnstiden är så kort. "Passa på och njut!"
För mig och många med mig har det inte varit någon njutning. De här kommentarerna spär ytterligare på det dåliga samvetet och känslan av att vara udda, fel och avvikande.
När min dotter var nyfödd önskade jag att hon var så stor att hon skulle börja skolan. Nu går hon i ettan och jag kan längta tills hon är så stor att man slipper hämta i skolan.
Men enstaka tillfällen har jag känt fragment av den känsla, kunskapen och visshet dessa människor velat förmedla. Min son är snart 5 år. Dottern börjar snart tvåan. Jag har kunnat gå korta promenader (10 min) när de båda varit hemma ensamma. Tiden har gått, inte alltid snabbt, ibland har den känts oändligt långsam, men obönhörligen går tiden och även jag blir äldre. Och den dagen kommer att komma när de är stora, när de inte längre vill ha så mycket uppmärksamhet ("Låt mig vara ifred!"). Kommer även jag sörja att deras småbarnsår och barndom gick så snabbt?

torsdag 9 januari 2014

Kriserna vi glömde

Jag gråter över varje ny artikel i den här reportage-serien i Aftonbladet, "Kriserna vi glömde". Det handlar bland annat om förlossningsvård, förlossningsskador och spädbarnsdödlighet i Tchad, Burundi och Swaziland. Bara namn på länder som jag inte vet var de ligger, men så mycket smärta och misär. Om Läkare utan gränsers fantastiska arbete. Det pågår ett krig i Syren som nog nästan alla här känner till och det är bra att det rapporteras om hemskheterna där, men jag tycker det är bra att man skriver om förhållandena i dessa tre länder, för det är otroligt viktigt att det uppmärksammas. Kvinnor som våldtas och blir utstötta p.g.a av svåra förlossningsskador och bebisar som tynar bort i hettan.
Sätt in en slant du också!

måndag 6 januari 2014

Skarpt läge

Ibland är det fara å färde. Skarpt läge. Förtvivlan som tar över en individ och vill slita sönder och förgöra. En nybliven mamma som ska ta livet av sig och skriver det på Facebook, i en av stödgrupperna. Hon befinner sig i skogen.
Är det bara ett rop på hjälp? Hur ska man veta? Vi frågar vad som hänt, tröstar, peppar.
Men så tystnar meddelandena och en av oss ringer SOS, och polisen agerar blixtsnabbt.
Nu kan vi bara vänta. Var och på sitt håll men med en gemenskap kring att veta hur det kan vara. Vi vet hur allvarlig situationen är.