Den första Förlossningspsykosen

På jobbet idag låg det en hoprullad tidning i mitt postfack. Eftersom det mesta ska hanteras digitalt numera kollar man ju mer och mer sällan efter post där, men nu låg den där ensam. Det såg ut som den skickats direkt från tidningen och jag började bläddra i den på jakt efter det som rörde mig? Jag gissade på att det handlade om en kungörelse i ett ärende i Vimmerby, men bläddrade för att hitta annonsen.
Och så ser jag en annan notis som jag direkt reagerar på. Namnet låter bekant, det är inte så vanligt i Sverige. Och jag läser att hon har dött vid en ålder av 48 år, den här kvinnan på bilden.

Detta är kvinnan som drabbades av en förlossningspsykos och höll på att ta livet av sig (och sin son, jag kommer inte riktigt ihåg?). Hon bodde mitt i den pyttelilla byn där en f.d. pojkväns familj bodde. Ett litet idylliskt rött hus med en psykiskt sjuk kvinna, nybliven mamma. Det ojades i byn. Förskräckligt var det!
Det var första gången jag hörde talas om psykisk ohälsa i samband med barnafödande. Jag var 20 år och hade aldrig själv haft kontakt med psykvården ännu. Jag tittade på de där fönsterrutorna när jag ibland passerade huset, det var något mörkt och chockerande över händelsen som tycktes avspeglas i fönsterglasen.
Fortsatte hon under de kommande åren plågas av psykiska problem, av minnet från den första tiden?
Jag hoppas hon blev frisk, att hon blev lycklig. I alla fall en tid.