Sidvisningar

fredag 31 januari 2014

The truth about depression

Fick tips om den här dokumentären från BBC, den handlar om depression. Och skillnaden mellan en förlossningsdepression och en "vanlig" depression är tidpunkten när du drabbas. En extra olycklig tid när förväntningarna är stora på den stora lyckan.. Klicka på länken under bilden för att se dokumentären.



                                             The truth about depression

torsdag 30 januari 2014

Den "bästa" tiden?

Jag lade in den här länken för några dagar sedan på min Facebook-sida. Två tjejer på Linneuniversitetet (där även jag pluggat en gång i tiden..) kontaktade mig om tips på litteratur, de sökte självbiografisk litteratur om förlossningsdepression.


"Vid sökning av självbiografier upptäckte författarna att det svenska urvalet av självbiografier om postpartum depression var begränsat. Efter kontakt med en av de svenska självbiografier-
nas författare inkom tips om böcker från Danmark och USA."


Detta tycker jag ärt fantastiskt roligt, att få hjälpa till med den kunskap jag har, och nu är deras arbete färdigt. Färdigt att läsas och ytterligare öka förståelsen kring förlossningsdepression.


"Ett tydligt fynd i denna studies resultat men även i andra forskningsstudier gällande postpartum depression är att mödrarna föreställer sig en idealroll som de till punkt och pricka tror sig
behöva följa för att vara en god moder (Bilszta et al., 2010; Buultjens & Liamputtong, 2007; Edhborg et al., 2005; Haga et al., 2012 och Homewood et al., 2009) . Om denna roll inte kan
följas trycker mödrarna ner sig själva och identifierar sig med misslyckade. Pressen blir så pass hög att känslor av att vilja skada sitt barn kan vara frestande (ibid.). Således blir slutsatsen att i dagens samhälle finns en tydlig bild av hur mödrar ska uppträda i olika sammanhang med barnet. Som författarna presenterat i denna studies resultat kan den mentala påfrestning,
samhällsidealen och den upplevda arbetsbelastningen som postpartum depressionen för med sig öka pressen på dagens mödrar. Detta kan påverka modern, barnet och högst troligt även
partnern och andra närstående i moderns omgivning."

tisdag 21 januari 2014

Pod om förlossningsdepression

Läser ofta Kitty Jutbrings fina blogg och gårdagens inlägg var om den pod som hon kör med sin sambo och gäster - här handlar det om förlossningsdepression. Länk här till Kittys blogg!
Jag har inte hört avsnittet ännu själv, hoppas det är bra och ger en rättvisande bild! Kitty själv har ju inte mått något vidare periodvis efter att hon fick sin bebis Nikki-Lo.

lördag 18 januari 2014

Att ta ansvar för det man skriver

Jag har inte läst den populära bloggen Hormoner & Hemorrojder tillräckligt mycket för att uttala mig om hur bra den är egentligen. Men så läser jag ett inlägg om stress kring kolik och allt skrikande, och kan inte låta bli att kommentera: att inlägget som de länkat till som "Förlossningsdepression" inte alls handlar om förlossningsdepression.
Och jag fick svar!

"Det är klart att det finns grader av allt, även i helvetet. De 
"mentala" inläggen som vi länkar till är "lightbeskrivningar" av hur det
var under det första året för mig (Sofia). Jag har insett under resans 
gång att berättelser som ovan ofta faller under normalen och valde 
därför att inte skriva mer ingående om hur illa det faktiskt var ett tag, utan snarare hålla det på en mer allmän nivå. Nu är det ju som TUR är, långt ifrån alla som ens känner igen sig i inlägg som dessa men mycket tyder på motsatsen. Vi vill vara med och förbättra mammors hälsa, vare sig det gäller magar, fogar eller själen."

Men sorry, jag kan inte köpa detta, att ta upp en sak när det man hänvisar till egentligen är något helt annat. Jag tror att de som följer länken och aldrig hört talas om problemet, tänker att "det där låter väl inte SÅ farligt" och får en felaktig, "snäll" bild av hur det är med en depression.
Och de som mår uselt tänker att "Gud, om detta är en depression, VAD är det då med mig, vilken helt värdelös människa jag är!"

Om man nu har en så populär blogg måste man väl ta lite extra ansvar för vad man skriver?

fredag 17 januari 2014

Den sökande människan

Vi pratade häromdagen på jobbet om att det är så många andliga rörelser av olika slag, som florerar, varav många verkar utnyttja människors vilsenhet. Allt från änglakurser och mindfullness till rena sekter så som scientologerna. Sammanfaller den här vilsenheten och sökandet hos så många med att fler och fler mår psykiskt dåligt på olika sätt, i alla fall i västvärlden?
Säga vad man vill om religion, men det ger många människor en självklar, djupare mening med tillvaron, och en snabb avbörda i bönen. Inga telefonköer och väntetider till psykologen.
Är det därför människor i undersökningar många gånger är lyckligare trots fattigdom och till synes sämre levnadsvillkor, är det för att de fortfarande tror?

torsdag 16 januari 2014

Koll på hjärnkoll?

Hjärnkoll. Första gången jag hörde om den här kampanjen var när Morgan Alling var frontfigur för några år sedan, det var väl ungefär samtidigt som hans bok "Kriget är slut" kom ut.
Kampanjen handlar om ökad öppenhet kring psykisk ohälsa med målet att alla ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett psykiskt funktionssätt.
Jag slängde iväg ett mejl för jag såg att de hade flera bloggare om olika områden och förlossningsdepression verkade saknas. Det stämde och nu kommer min blogg finnas länkad på deras hemsida.
Att kändisar går ut med sin psykiska ohälsa kan ju kanske ses som ett sätt att få PR, men jag tror att det är jätteviktigt med förebilder även här. Och att människor, kanske speciellt unga människor, vågar berätta och be om hjälp istället för att hålla det inom sig för att de upplever det som skamligt. Vilket det inte är.
Kampanjen visar att de dessutom är i gott sällskap.



fredag 10 januari 2014

Passa på och njut!

Det är jobbigt att ha små barn. Ibland kan jag tänka att det är konstigt att så många ändå fixar det, till synes utan problem och utan att må dåligt över att det är jobbigt. Biologin. Vi är alla slavar under den, det är väl därför det går.
Alla säger att småbarnstiden är så kort. "Passa på och njut!"
För mig och många med mig har det inte varit någon njutning. De här kommentarerna spär ytterligare på det dåliga samvetet och känslan av att vara udda, fel och avvikande.
När min dotter var nyfödd önskade jag att hon var så stor att hon skulle börja skolan. Nu går hon i ettan och jag kan längta tills hon är så stor att man slipper hämta i skolan.
Men enstaka tillfällen har jag känt fragment av den känsla, kunskapen och visshet dessa människor velat förmedla. Min son är snart 5 år. Dottern börjar snart tvåan. Jag har kunnat gå korta promenader (10 min) när de båda varit hemma ensamma. Tiden har gått, inte alltid snabbt, ibland har den känts oändligt långsam, men obönhörligen går tiden och även jag blir äldre. Och den dagen kommer att komma när de är stora, när de inte längre vill ha så mycket uppmärksamhet ("Låt mig vara ifred!"). Kommer även jag sörja att deras småbarnsår och barndom gick så snabbt?

torsdag 9 januari 2014

Kriserna vi glömde

Jag gråter över varje ny artikel i den här reportage-serien i Aftonbladet, "Kriserna vi glömde". Det handlar bland annat om förlossningsvård, förlossningsskador och spädbarnsdödlighet i Tchad, Burundi och Swaziland. Bara namn på länder som jag inte vet var de ligger, men så mycket smärta och misär. Om Läkare utan gränsers fantastiska arbete. Det pågår ett krig i Syren som nog nästan alla här känner till och det är bra att det rapporteras om hemskheterna där, men jag tycker det är bra att man skriver om förhållandena i dessa tre länder, för det är otroligt viktigt att det uppmärksammas. Kvinnor som våldtas och blir utstötta p.g.a av svåra förlossningsskador och bebisar som tynar bort i hettan.
Sätt in en slant du också!

måndag 6 januari 2014

Skarpt läge

Ibland är det fara å färde. Skarpt läge. Förtvivlan som tar över en individ och vill slita sönder och förgöra. En nybliven mamma som ska ta livet av sig och skriver det på Facebook, i en av stödgrupperna. Hon befinner sig i skogen.
Är det bara ett rop på hjälp? Hur ska man veta? Vi frågar vad som hänt, tröstar, peppar.
Men så tystnar meddelandena och en av oss ringer SOS, och polisen agerar blixtsnabbt.
Nu kan vi bara vänta. Var och på sitt håll men med en gemenskap kring att veta hur det kan vara. Vi vet hur allvarlig situationen är.