Sidvisningar

fredag 31 mars 2017

Nedskärningar -fy!!

Det handlar mycket om nedskärningar i vården just nu. Förlossningsvården och psykvården. Två "avdelningar" som dessutom många gånger går hand i hand.

BB stängs i Skellefteå så att föräldrar väntas åka drygt 10 mil för att komma till förlossningen. Fullständigt orimligt och oacceptabelt. Lätta att skriva, men svårt att påverka när politiker vill göra så här. Politiker som sannolikt inte själva har småbarn och är i barnafödande ålder? En vild gissning bara.

Förlossningsskador. Herregud så många som lider av alla möjliga problem, inkontinens och framfall är bara några exempel. Jag har själv problem och jag har inte ens fött vaginalt, även om jag misstänker att den där sugklockan och försöken att dra ut min son orsakade någon liten skada som ändå gör sig tydligt påmind. (Sonen är rädd att kissa på sig ibland och då säger jag att "alla har kissat på sig, eller kissar på sig ibland, mamma gör också det"..)

Kvinnor som blir ignorerade av vården. Det gör mig väldigt ARG. Och jag hejar på alla kändisar som tar upp svåra ämnen, de har ju en annan möjlighet att nå ut trots allt. Hanna Hedlund delade med sig för några dagar sedan, bra!!

Kropp och psyke hänger ihop. Antalet människor som skulle må så mycket bättre efter förlossningen om man inte prioriterade ner kvinnors hälsa i samband med barnafödande? Här kan man spara ännu mer pengar om man istället tänker långsiktigt.


tisdag 28 mars 2017

Laboon

Får väl fortsätta i den här bloggen även om jag tänker mig en bok och filmblogg egentligen nu..

Det finns ju så oändligt många bra böcker jag läst och filmer jag sett! Tänk om jag hade skrivit om alla dem sedan tonåren! Ja ja, Bättre sent än aldrig?

Just nu läser jag tre böcker samtidigt.
Senast utlästa bok är Laboon av Henrik Tord.

Om svåra relationer och om lätta. Om sorg och saknad.
I Thailand befinner sig en man på flykt från kriminalitet i Sverige. Hans 11-årige son, som bott i fosterhem under hela sin uppväxt, är på tillfälligt besök. Båda skadade av sitt förflutna på olika sätt, oförmögna att vilja eller kunna nå varandra.
Samtidigt finns familjen med den hett efterlängtade, äskade sonen, också 11 år.

Så kommer tsunamin och ödet för pojkarna samman då mannen på flykt ser sin chans att försvinna för gott. Men då kan inga vittnen finnas kvar..

Jag gillar Tords sätt att skriva, att hoppa mellan händelser. Och de lätt övernaturliga, krypande undertonerna är alldeles lagom för att skapa en obehaglig känsla genom boken.

"Don´t look into the mangrove."