Sidvisningar

måndag 15 januari 2018

De kommer att drunkna i sin mödrars tårar

Läser 2017 års Augustvinnare Johannes Anyurus bok. Den är fantastisk. Fantastiskt obehaglig.


Ett terrordåd. En av terroristerna, en flicka, skjuter en av de andra i terrorgruppen bestående av tre personer. Hon har som huvuduppgift att filma under dådet, men skjuter och stänger sedan av kameran. Vad som händer sedan vet egentligen ingen riktigt.


En författare blir kontaktad av henne en tid senare. Hon sitter på en psykiatrisk anstalt och har skrivit ner en text som han får läsa.


För varje möte avslöjar sig mer och mer av den historia som är hennes verklighet. Som en flicka 15 år fram i tiden. Uppvuxen i skuggan av det terrordåd hon nyss deltagit i. Terrordådet som är inledningen till det strikta, islamofobiska Sverige där medborgarna måste bekänna sig som äkta svenskar. De som är muslimer, judar eller oliktänkande mister inte bara sina samhälleliga rättigheter utan också sina mänskliga.


Är det bara vaneföreställningar? Under tiden som författaren tar del av hennes berättelse börjar samhället runtomkring honom redan att kallna.


Snyggt språk, det märks att Anyuru är poet.
Kan det gå så längt? Kanske. Det har hänt förr och världen verkar gång på gång dra för lite lärdom av historien.