Aktuellt om förlossningsdepression

Från psykiatriveckan i Eksjö igen. Aktuellt om förlossningsdepression, post partum depression.

Från föreläsning av överläkare Sandra Mulaomerovic:

Post partum depression drabbar 10-15 procent. Riskfaktorer är bland annat bipolär sjukdom, tidigare depression, svår PMS.
Finns ärftlig faktor finns, det är inte ovanligt att ens mamma också mått dåligt, eller depression hos annan nära släkting.

Tvångsmässiga tankar på att skada sig själv eller barnet: detta beror på att det är en icke våldsbenägen person och tankarna blir skrämmande för att det ligger så långt ifrån den egna personligheten.

Finns preparat man kan amma med: Sertralin är Ok både under amning och graviditet, räknas till den medicin man anser har allra minst risker.

Sömnmedel: Propavan. Ej beroendeframkallande, och är OK under graviditet och amning, MEN kan vara svårt att vakna då man sover djupt, därför måste annan person finnas som kan ta hand om bebisen på natten.

Även litium ska vara OK under amning vid bipolär sjukdom.

ECT-behandling går att ge gravida. Snabb effekt och bra behandling vid djupa depressioner och risk för självmord.

Föreläsa om förlossningsdepression

Så har jag då föreläst igen om min förlossningsdepression. I onsdags åkte jag till Höglandssjukhuset i Eksjö. De har en psykiatrivecka där årligen, för att minska fördomarna om psykisk ohälsa. Mycket, mycket bra initiativ!

Jag pratade i 40 minuter och det ställdes en del frågor. Ibland är det svårt att inte vara på väg att börja gråta när jag berättar. Men jag tänker att det är så det är. Jag kan inte dra upp de här svåra känslorna igen utan att själv bli berörd, det är omöjligt. Och jag hoppas att det, nu när det ändå är så, på något sätt kan bidra till att de som lyssnar förstår hur svårt det här är att genomgå, en depression med ett nyfött barn.

En av frågorna gällde detta att när jag nu uppgav vid samtal på lasarettet att jag hade upplevt förlossningen chockartad, var det något man följde upp?
Nej, det gjordes inte.

Jag var på Amanda-mottagningen en gång för att prata om förlossningen, men det var efter att jag redan fångats upp av vården via min BVC-sköterska. Min psykolog tyckte i det läget att det var olämpligt att jag även gick och bearbetade förlossningen samtidigt som jag gick i terapi för anknytningen/depressionen.

Vad är rätt eller fel? Omöjligt att veta. Det måste var otroligt svårt för vårdpersonal att alltid agera rätt, att veta hur en patient verkligen mår och vad som vore det allra bästa för individen.

Efter mig föreläste överläkaren i psykiatri Sandra Mulaomerovic. Hon berättade ur ett kliniskt perspektiv, och det blev väldigt bra, tycker i alla fall jag, och hon kunde dessutom referera till sådant som jag nyss sagt, till "verkligheten". Det tyckte jag var spännande och ett bra sätt att framföra fakta.


Och det som Sandra sa stärker stödet för att JA, DET GÅR ATT AMMA med medicin! Hon menar att det handlar om okunskap och överdriven försiktighet (mina ord) hos den som skriver ut medicinen när man rekommenderar att avsluta amning vid medicinering.


Om någon av er som var där och lyssnade läser detta: Tack igen för er tid!

Den plastiska hjärnan?

Jag hörde för någon vecka sedan talas om att hjärnan är plastisk, att den formar sig efter hur den stimuleras. Om man tänker mycket i negativa banor, katastroftankar etc så stimuleras detta. Den klassiska "onda spiralen"? Är detta förklaringen till att vissa sinnen utvecklas mer vid bortfall av t.ex synen? Att hörseln blir bättre?
Stress skadar hjärnan. Rent fysiskt visar det sig, i alla fall enligt kvinnan i den här artikeln.
Ungefär samma sak, att stresspåslaget sker snabbare pga av tidigare erfarenhet.

Hjärnan och hur den funkar - vi kan fortfarande väldigt lite antagligen.