Sidvisningar

söndag 26 maj 2013

Mors dag

Min mamma dog i januari 1991, det är 21 år sedan och jag har levt mitt liv längre utan en mamma än med en. Hon fyllde år den 7 januari och dog den 13:e, alltså bara några dagar efter sin födelsedag.
En kille jag var kär i fyllde år samma dag och planen att ringa honom och säga "grattis" slogs effektivt sönder, det hade liksom varit lite småkonstigt kändes det som.

Ibland undrar jag vad jag varit för människa idag om min mamma hade levt, hur hade det påverkat mig att ha henne kvar? Hade jag varit osjälvständig, eller en tryggare människa i grund och botten?
Hade jag fått förlossningsdepressionen om jag hade haft hennes stöd och hjälp?

Ibland reflekterar jag över att faktiskt de flesta i min ålder har båda sina föräldrar i livet, att det är det som är det "normala". När jag får frågor om mina föräldrar av såna jag inte känner så väl verkar de flesta anta att de är skilda, när jag bara nämner min pappa.

Kanske låter det hårt, men jag kan tänka att det finns saker som är värre. Och jag har klarat mig bra, aldrig varit utsatt för övergrepp, mobbing och jag har många vänner. Överlevnad, kanske är det det det handlar om i grund och botten, man anpassar sig till situationen.. Det kanske låter obegripligt för somliga, kanske var relationen till min mamma aldrig tillräckligt bra för att vara något att sakna fortfarande, idag?

Detta är frågor utan svar. Men sanningen är den att jag har ingen aning om hur det är att i vuxen ålder ha sin mamma kvar.


onsdag 22 maj 2013

Myalgisk Encefalomyelit

Detta inlägg jag skriver om nu handlar inte om förlossningsdepression. Men det är en sjukdom jag har fått upp ögonen för på andra sätt.

Det handlar om ME Kroniskt trötthetssyndrom (Myalgisk Encefalomyelit eller Myalgisk Encefalopati.
Symptomen är bland annat kognitiva svårigheter, mental dimma, värk, sömnstörningar, temperaturregleringsstörningar, utmattning, trötthet, sjukdomskänsla, huvudvärk, värk i muskler och leder, minnes- och koncentrationssvårigheter, känslighet för temperaturförändringar, frusenhet, oförmåga att bearbeta information, feberkänsla, sömnproblem, influensaliknande symtom, överkänslighet emot ljud, överkänslighet emot ljus och öronsusningar. Det är vanligt med överkänslighet emot alkohol, medicin och födoämnen.

En läkare jag pratat med säger att det inte är en diagnos. Men likväl verkar det finnas mängder av människor som lider av ME. Det finns en förening för ME.
Om jag förstår det hela rätt kan det t.ex. vara så att t.e.x en infektion eller dylikt orsakar B12 brist i kroppen. B12 brist ger upphov till en mängd olika symptom, och om man behandlar bristen är det jätteviktigt att få RÄTT sorts B12, i form av metylkobalamin. Kroppen har lättast att ta upp den här formen av B-vitamin. Får man fel sort kan blodproverna visa värden som är bra, men kroppen har inte tagit upp vitaminet...

Man kan få psykiska besvär. På samma sätt som brukar diskuteras när det gäller förlossningsdepression kan patienter även få hjälp av omegafettsyror.

Det finns en läkare som just har gått i pension som kan mycket om ME, Björn Regland som skrivit detta.

Det känns som om det vi känner till om psykiska besvär bara är toppen på ett isberg.

tisdag 14 maj 2013

Tryggare kan flera vara

Har just läst ut Björn Salomonssons bok "Tryggare kan flera vara". Mycket tänkvärd. Spännande med terapi där barnet, det lilla, lilla barnet faktiskt deltar mer aktivt, inte endast som en bisittare som tvingas följa med mamma eller pappa till psykdoktorn...

Jag gråter flera gånger när jag läser boken. Samtidigt som den ger hopp skrämmer den mig. Kan man laga den tråd som brustit - så här sent? När ens barn fyller 7 år snart?