Sidvisningar

onsdag 31 oktober 2012

Smålandsnytt

Nu har en journalist varit här och man har filmat intervjun om boken. Det kändes väldigt seriöst och bra. Det kommer att bli i alla fall två inslag nästa vecka. Spännande och lite läskigt. Det brukar ju vara illa nog att höra sin egen röst inspelad.

tisdag 30 oktober 2012

Minnas

Blev intervjuad idag för en lokaltidning. Trots att det gått så många år har jag ändå svårt att berätta vissa saker utan att rösten brister och tårarna kommer. Jag trycker det tillbaka, för idag ska jag vara stark. Jag har tagit mig igenom och förbi? Nej, riktigt så enkelt är det inte, det är en del av mig. Är det minnen som aldrig kommer att försvinna helt, hur många år som än går? Det är fortfarande minnet av min första förlossning som får mig att gråta. Jag tänker inte på den längre, inte om jag inte påminns, som idag. De där smärtorna under flera dygn som fick mig att tappa tidsuppfattningen, allt självförtroende och som bröt ner mig i små bitar.

måndag 29 oktober 2012

Kliva ombord

Nu börjar det röra på sig. Ett par journalister har redan hört av sig. Boken är snart klar, jag har sett vilken lay-out den får. Det rör sig i min mage också, en nervöst slingrande orm som gör det svårt för mig att koncentrera mig på mitt "riktiga" jobb. Fast just nu är det här mitt viktigaste jobb, alla miljöproblem till trots. Media hakar på nu och det tåget kan jag inte strunta i utan måste kliva på.

söndag 28 oktober 2012

Förtroende

Jag pratar med en mamma som jag just lärt känna. Jag berättar om boken och om att jag haft en förlossningsdepression. Denna mamma som jag uppfattar som en så stark, härlig människa, full av liv, hon säger plötsligt i tyst tonläge att "det har hon också haft". Att hon har försökt sluta äta antidepressiv medicin men att hon inte kan vara utan den. Att hon är så ledsen för att hon måste äta medicin. Jag berättar att jag också försökt sluta, men att det inte går. Att jag blir så arg och ledsen utan. "Jag också", säger hon. Vi är så många. Det slår mig gång på gång. Mamman viskar sedan i förtroende att "hon aldrig träffat någon tidigare" som hon vet äter antidepressiv medicin och hon måste bara få fråga vilken sort jag äter. Så många och ändå så ensamma. Hur kan det vara så? Det får i alla fall inte fortsätta vara dolt, det är det viktigaste.

torsdag 25 oktober 2012

TV 4

Via Lotten och "Läkande föräldrar" kommer jag antagligen vara med i TV 4 nyhetsmorgon när min bok kommer ut. Lotten har blivit kontaktad och de vill att vi deltar då. Mannen och jag har tidigare skojat om att jag hamnar i Efter 10, och ja, tänk om det faktiskt blir så. "Att ge sjukdomen ett ansikte". Är det det jag ska göra nu? Jag borde nog beställa tid för klippning i alla fall.

tisdag 23 oktober 2012

Expressen

Så blev man då intervjuad av Expressen. Journalisten hade hittat mig genom den här sidan och ska skriva med anledning av mordet i artikeln. Jag poängterade att det är stor skillnad mellan psykos och depression och det visste han mycket väl! Jag har läst citaten och det verkar bra. Hemsk anledning bara att bli "hittad". Hela fallet är djupt tragiskt och jag kan inte låta bli att undra om kvinnan bor på ett ställe med dålig kunskap om och/eller knappa resurser kring hanteringen av psykisk ohälsa..

lördag 20 oktober 2012

Förlossningen

På väg till Uppsala. På Centralen letar jag efter något att läsa och hittar en tunn liten bok: "Förlossningen" av Måns Wadensjö. Boken är några år gammal. Den handlar om ett nattbiträde på en förlossningsavdelning. Hur man ska vika lakanen och om hierarkin som råder. Så kommer något mycket oväntat: En läkare heter Gabriel. Är det "min" Gabriel? Läkaren som fanns med vid min första förlossning och som jag nämner vid namn i min egen bok? Jag har bett honom om lov att använda hans riktiga namn, mejlade honom på hans nya arbetsplats. Och så finns han med i en annan bok redan. Det kan inte vara en slump? Boken är ganska speciell, språket är ibland lite väl omotiverat målande, men den är helt klart läsvärd.

söndag 14 oktober 2012

Följa upp

Jag försöker rensa och gå igenom alla papper jag haft som underlag till boken. MÄNGDER med papper. Artiklar från internet och mina journaler från förlossningen, psyk och även min mammas journaler. Refuseringar och "tack-för-ditt-manus-papper"från förlag och listan över förlagen jag skickade manus till. Jag tänkte att det var så lång svarstid de angav, många av förlagen. Tre månader, hur skulle jag stå ut med väntan? Men flera av de större förlagen har fortfarande inte svarat. Är det bara etablerade författare som förtjänar ett svar idag? Och vilket slöseri med papper, för de stora förlagen (eller ja, de allra flesta förlag faktiskt) accepterar fortfarande inte manus på e-post. Om de nu inte ens ska läsa manus tycker jag det är ett oerhört slöseri att begära pappersmanus. Att trycka upp 10 ex har kostat ca 1500 kr. Även om någon räkning inte har kommit från tryckeriet trots påtryckningar från min sida. Har alla verkligen så mycket att göra idag? Ja, det är bara att utgå från mig själv.

torsdag 11 oktober 2012

Jahaja

Vad är tanken med en blogg till då? Den blir ju inte anonym, den heller. Men här ska inte bilder på mina barn och mitt liv ligga. Jag vill kunna lägga in länkar till fakta jag hittar, samla ihop kunskap. När jag skrev hittade jag en massa material, däremot inte lika mycket som jag trodde det skulle finnas. Det första jag läste var om Tina. Och jag frågade journalisten om jag fick formulera om texten och använda, men fick ett vänligt men bestämt nej. "Snåljåp" tänkte jag, men idag förstår jag att det hade varit olämpligt.

lördag 6 oktober 2012

Ny blogg..

För drygt 6 år sedan föddes mitt första barn med kejsarsnitt efter 79 timmars smärtsamt värkarbete. Jag har varit deprimerad tidigare i livet och nu slog det till igen. Jag fick en förlossningsdepression. Om det här har jag skrivit en bok som kommer ut nu i höst.