Minnas

Blev intervjuad idag för en lokaltidning. Trots att det gått så många år har jag ändå svårt att berätta vissa saker utan att rösten brister och tårarna kommer. Jag trycker det tillbaka, för idag ska jag vara stark. Jag har tagit mig igenom och förbi? Nej, riktigt så enkelt är det inte, det är en del av mig. Är det minnen som aldrig kommer att försvinna helt, hur många år som än går? Det är fortfarande minnet av min första förlossning som får mig att gråta. Jag tänker inte på den längre, inte om jag inte påminns, som idag. De där smärtorna under flera dygn som fick mig att tappa tidsuppfattningen, allt självförtroende och som bröt ner mig i små bitar.