Sidvisningar

måndag 26 oktober 2015

Böcker om förlossningsdepression

En lista med böcker jag känner till har jag tänkt på att göra länge.
Från det att jag drabbades själv 2006 var listan kort, en bok faktiskt som jag hittade efter att ha letat.
"Det måste ju finnas fler än jag som vill läsa om detta", tänkte jag. Och skrev en bok själv.

Samtidigt måste även Helena Askén tänkt samma sak, hennes bok kom ut några månader före min. Helena har med hänsyn till sin familj valt att skriva under pseudonym, vi har haft kontakt hon och jag, nu var det dock länge sedan. Hennes bok handlar om de psykoser hon fick efter varje förlossning. Vi tyckte båda två det var spännande att vi suttit ensamma med samma tankar om att böcker kring förlossningsdepression saknades.
I den här vevan fick jag tips om boken Baby Blues av min barnmorska på Amanda-mottagningen.
Sen kom Rose Maries bok, vi har också haft kontakt. Rose Marie har fortsatt skriva och har kommit ut med en bok till efter den första, fast med annat tema.
Vem kom sen? Nu har jag tappat ordningen. Tänk att det fanns ett uppdämt behov och att det fanns de som ville skriva!

Här är listan, jag har tidigare recenserat några av böckerna, jag länkar till mina gamla inlägg. Jag har inte läst alla.

När regnet faller: min väg ut ur förlossningsdepression, Brooke Shields
En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression, Lotta Lindeborg
Moderslycka - vart tog glädjen vägen, Helena Askén
Baby Blues, Pia Hintze
Konsekvenser av att dö, Rose Marie Bouw
Tiden går så långsamt när man tittar på den, Josefine Lindén
Nödrop från lyckobubblan, Johanna Stenius Eftervärkar, Josefin Branzell Hertz

Why I Jumped: My True story of Postpartum Depression, Dramatic Rescue & Return to Hope, Tina Zahn (Tysk författare, detta är den amerikanska titeln)

Sen finns det en bok som heter "Jag dödade mitt barn". Jag har läst den, men tycker att den inte ger något till den som mår dåligt, den handlar mycket om rättegången som följder på ett spädbarnsmord. En kvinna skjuter sin 6 veckor gamla son. Det är inte att sånt här dessvärre kan hända utan mer att det finns inget positivt i den.

fredag 2 oktober 2015

Barnen börjar bli stora

Dammsuger. Har vabbat idag. Hallen ser ut som en soptipp med alla skor, grejer och massa grus på golvet. Min dotter kom hem från skolan nyss, hon ville gå själv hem. Det tog lite tid, jag hann bli orolig, men hon hade varit i affären på vägen hem emellan och köpt en present till kalaset hon ska till ikväll hos en klasskamrat.

Kör med dammsugaren under matbordet och inser att barnen börjar bli stora. Knappt några smulor alls under bordet. Nu har vi visserligen hund, men det finns heller inga kletiga fläckar av diverse sort.
Det är ett visst vemod när de här "hoppen" kommer. När man plötsligt inser att "den tiden är förbi". Alla sa ju att det skulle bli så, men varför är det så svårt att vara i det och se det för vad det är?
En kort tid som har sina bekymmer, men med sin speciella charm.
En kort tid som kommer att passera oundvikligen.