Om amning och psykofarmaka från boken "När kroppen är gravid och själen sjuk".
Lägst överföring till bröstmjölk sker med sertralin där barnet endast exponeras för 1-2 procent av moderns viktjusterade dos. Störst överföring sker med citalopram, fluoxetin och venlafaxin. Även med dessa läkemedel blir läkemedleskoncentrationen så låg att den ofta inte är mätbar. Risken att barnet ska påverkas vid så låg exponering bedöms som liten. Några amerikanska studier har dock visat bieffekter för fluoxetin så som kolik, irritabilitet, sömnsvårigheter och långsam viktuppgång.
Det har dock sammanfattningsvis konstaterats via omfattande studier mellan 1966 och 2005 att både SSRI och TCA är förenliga med amning, men att man bör välja ett preparat som går över i modersmjölken så lite som möjligt.
När jag var deprimerad när min dotter föddes fanns inte den här boken. En bok skrivs dock inte på en dag, så kunskapen måste ha funnits redan. Jag blev nekad medicin om jag fortfarande ammade. Läkaren var en kvinna i min egen ålder. Jag ser ibland i listor som lokaltidningen publicerar att hon är med som en av de högst betalade inom Kalmar läns landsting. Och jag tänker att hon inte ens bemödat sig att läsa på?
Den här boken kom ut i augusti 2009 och var då rykande färsk kunskap i ämnet. I förordet står "Den här boken inte bara rekommenderas utan borde vara obligatorisk litteratur för personer engagerade i den aktuella vårdkedja där nära och förtroendefullt samarbete är A och O."
Fortfarande får jag via de kontakter jag har med kvinnor som har förlossningsdepression veta att de nekas medicin om de ammar. För många är amningen lika viktig som den var för mig och det kan i sig vara en känsla av besvikelse och ett nederlag att behöva sluta om man egentligen vill amma. Så en uppmaning till alla som kan föreskriva medicin, läs på!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar