Jag har föreläst om min förlossningsdepression på ett
seminarium idag i Eskilstuna med barnmorskor och en del läkare. Jag var nervös,
men det gick bra! Jag märker att det är svårare att prata utan att bli
känslosam när det sitter människor och lyssnar, människor som man möter i de
känslor som kommer fram hos mig själv och som återspeglas i åhörarnas reaktioner. I tv sitter ju många
fler och tittar, men man behöver inte se dem i ögonen.
Före mig var det en läkare som heter Magnus Eneberg som
föreläste om det senaste kring förlossningsdepression. En del kände jag till
sedan innan och en del var nytt.
I korthet var det nya för min del att:
-Ett tillfrisknande när barnet är över 6 månader GER
påverkan på barnet, på något sätt.
-Det är bra att vara förberedd på att det kan bli
svårigheter, att detta är lättare att möta om man känner till att det inte
alltid blir rosa moln som nybliven förälder. Att känslan av besvikelse då blir
mindre.
-Det saknas bevis för att screening före förlossningen fungerar
för att hitta de som ligger i riskgruppen (t.ex. tidigare depression, förluster
etc). Men att öppna samtal och information i förväg ökar sannolikheten att en
drabbad kvinna söker hjälp.
-Förlossningsdepression har samma symptom som en vanlig
förlossning, men med skillnad att det är mer uttalade ångestsymptom vid en fd.
-Om man står på SSRI under graviditeten ska man INTE avbryta
medicinering på grund av graviditet. Biverkningar har i stort sett helt kunnat
uteslutas i nuläget. Det absolut viktigaste är att mamman mår bra.
-Om psykosociala riskfaktorer finns kan extrainsatser avhjälpa
risken, t.ex. familjerådgivning.
-Individuell terapi (t.ex. KBT) effektivt, men att
gruppterapi är tveksamt om det har effekt.
-Att mödravården bör införa några kompletterande frågor vid
inskrivningen/samtal på MVC, t.ex. om man haft en depression eller psykos vid
tidigare graviditet? (Har man haft en tidigare psykos har man 75 procents risk
att få det vid en ny förlossning och det är extra viktigt att fånga upp dessa
kvinnor för att undvika risk för bland annat självmord.)
Om man haft tidigare kontakt med psykiatrin eller ätit
medicin för psykisk ohälsa.
Om en nära anhörig haft kontakt med psykiatrin eller som
ätit medicin mot psykiska besvär. Om svaret är ja på en eller flera frågor
behövs utökat stöd.
Mycket av det som Magnus sa stämde väl med det som jag (med
hjälp av input från andra mammor) ville förmedla i slutet av min föreläsning:
Blivande föräldrar
måste få mer information innan bebisen kommer om hur vanligt det är att få en
depression och vart man då ska vända sig. Att den ”normala” baby bluesen är
snabbt övergående.
Att i föräldragruppen
ta bort känslan av att alla är en lycklig "duktig” mamma/förälder.
Viktigt att inte
avfärda en nybliven ledsen och gråtande förälder med att det handlar om trötthet.
Att det inte är något
att skämmas över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar