På Nyhetsmorgon imorse pratade man om psykisk ohälsa, och gjorde en intressant jämförelse att man på 50-talet var väldigt förtegen om cancer, det var omringar av mycket hysch, hysch. Att man inte ens alltid talade om för patienten att den hade cancer, en liten oro kring eventuell smitta..
Att vi är där nu med psykisk ohälsa, att om ett antal år kanske vi har TV-galor för att samla in pengar för forskning kring depressioner?
Jag tror också det är bra när kända personer går ut och berättar att de inte mår bra/inte har mått bra, precis som Linus Thörnblad gör in programmet. Att även framgångsrika, snygga människor kan bli sjuka. Människor som är förebilder för många, inte minst för barn och ungdomar. Jämför med när Patrik Sjöberg gick ut och berättade att han blivit utsatt för sexuella övergrepp, hur mycket positiv respons han fick. Skammen ligger på förövaren. På den som inte vill se, som inte vill lyssna och som inte orkar försöka förstå. Inte på den som drabbas. Det är samma med psykisk ohälsa och jag hoppas och tror på att det de säger i programmet stämmer. Och visst händer det mycket i nuet, förståelsen ökar alltmer, även om det är en bra bit kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar