Maktlös?

Det finns så otroligt många mammor som mår otroligt dåligt.

Fast de ber om hjälp hos allt från BVC till akutpsyk så får de inget gehör. De får ingen hjälp.

Många är självmordsbenägna.
Jag väntar med fasa på att någon av mammorna jag har kontakt med nästan dagligen ska ta livet av sig.

En del vågar inte berätta.
"Ingen vet utom ni här hur dåligt jag mår. Inte ens min man."
Ungefär så skriver någon.

"Jag känner nu att min familj skulle ha det bättre utan mig."
Ungefär så skriver en annan.

Och jag är maktlös. Trots att jag vet mycket om den här sjukdomen vet jag inte vad jag, som enskild, utan att vara anhörig, egentligen kan göra, mer än att trösta, peppa och tipsa om kontaktvägar till hjälpen.

Jag mejlade en psykklinik och frågade om hur de brukar göra samtidigt som etc-behandlingar (elchocker), får man ingen samtalskontakt då (en kvinna som inte får det fast hon behöver det)?
Men jag har inte fått något svar ännu.