Tillvarons ytor är redan krackelerade, kanske har de aldrig varit helt släta för mig. Och ibland öppnar sig djupa sprickor igen. De man trodde skulle hålla sig borta. Kedjereaktioner av små och kanske lite större händelser, var och en hanterbar, men som tillslut blir för mycket.
Det har varit en jobbig dag. Är väldigt ledsen. Känner mig som en usel mamma.
Och för dåliga mödrar finns det väl ingen nåd.
1 kommentar:
Lotta, du är en fantastisk mamma! Absolut inte dålig eller usel (även om vi alla känner oss som det ibland). Var snäll mot dig själv, nåd finns det alltid. Och en tanke som jag brukar trösta mig med är att om jag vore en perfekt mamma hela tiden och aldrig blev arg eller gjorde fel, vad skulle jag då lära mina barn? Kanske skulle de gå ut i livet och tro att perfekt är det enda som duger. Och det är de sista jag skulle vilja att de bar med sig. Att vara människa är inte lätt men du gör det förbaskat bra och är väldigt modig. Styrkekramar från Terese!
Skicka en kommentar