Har just läst ut Katarina Wennstams bok "Stenhjärtat" om lilla Gloria, 6 månader som kommer in på lasarettet hjärnskadad, troligtvis skakad av någon. Det handlar om Shaken baby syndrome.
På ett ställe i boken finns en episod från BVC och barnmorskan Ann-Britt Holms arbete. Nu handlar det om en helt annan familj, om en blek mamma med skuggor under ögonen som är där med sin lilla pojke på kontroll.
En fin beskrivning i all enkelhet om hur det borde gå till gällande omsorgen av den nyblivna mamman.
"Ann-Britt skulle nästan vilja sätta sig närmare och fatta kvinnans båda händer, för att få henne att verkligen lyssna, men låter bli. Hon har fullt upp med pojken som halvstår i sin mammas knä och gör sitt bästa för att klättra upp på hennes axlar genom att dra henne i det tunna, fina håret i tinningarna. Mamman försöker bända upp pojkens fingrar för att han ska släppa taget om hennes hår.
"Din pojke mår jättebra. Han växer som han ska, du kan vara helt lugn med att han har det bra." Mamman nickar häftigt. Ann-Britt Holm ser vad som ligger under den vinterbleka huden på den utmattade kvinnan. Hon vet att om hon ställer frågan så måste hon vara beredd på svaret. Hon vet att chansen, eller snarare risken, är stor att ingen har tagit sig tid att ställa den fråga hon är på väg att rikta till den här mamman.
Så enkel, men samtidigt så svår att hantera.
Hon böjer sig fram och tar tag i mammans fria hand. "Men hur mår du, undrar jag?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar