Vart tog tiden vägen egentligen? Min dotter fyller 7 år idag. Jag minns det som igår när hon föddes, hur första dagen var. Hon sov sin första dag i livet, låg och viftade med händerna i luften, som hon måste gjort i magen, det "krafsade" i ljumskarna sista tiden.. En skojig novellfilm på TV om en kvinna som blev kär i tvättmaskinen nere i tvättstugan i hyreshuset. Jag skrattade och glömde för ett ögonblick rädslan som redan fladdrade i bröstet.
Idag älskar jag min dotter. Då var hon en främmande fågel med ögon som jag inte kände, en liten, riktig människa som plötsligt var MITT ansvar. Mitt liv var slut, jag var mamma nu! Jag, som inte ens kunde ta mig ur sängen för att ta mig till toaletten, jag hade detta enorma ansvar vilande på mig och ångesten rev och slet redan i själen.
Grattis älskling!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar