När min flicka var nyfödd var jag rädd för att vara ensam med henne. Och ändå var jag det hela tiden kändes det som. Min man är egenföretagare, hade då bara en anställd, och hade inte möjlighet att vara hemma ens sina 10 pappa-dagar efter att hon föddes.
Idag har jag två barn och jag sitter och skriver medan de leker med två kompisar ute i TV-rummet..
Till er som känner att ni inte vågar vara ensamma, att detta kommer ni aldrig klara, ni kommer gå under av ångesten och oron, sorgen över att inte kunna känns det ni vill känna och det man SKA känna -DET KAN BLI BÄTTRE! Till och med helt bra!
Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva den här dagen, när jag faktiskt kan njuta av att skrota runt hemma med ungarna. Visst är det jobbigt. Alltid någon som ropar mamma, de bråkar och någon slår sig (blir slagen av syskonet..). Men solen skiner idag.
Det har tagit tid, men idag är jag där. Ärligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar