Egentid?

Vi har ju skaffat oss en liten hund. Det är en italiensk vinthund, Lina, en underbar liten tjej. Hon är 8 år och har bott hos en uppfödare. Haft fyra kullar..
Idag var vi på en lite längre upptäcktsfärd. Jag "hittade" en skog! Underbart, för det är det enda jag saknar här på Öland.

Efter en timmes promenad med hunden kommer jag hem, så säger 6-åringen: 
"Mamma, var har du varit?!! Jag trodde du blivit mördad av en mördare!" 

Tecken på att jag är hemma FÖR mycket?

Unnar ni er egentid med gott samvete eller har ni svårt för det? Det har jag.

Här är Lina: