Intressant artikel om ytterligare ett tabu - att längta efter ett barn med visst kön. I mitt fall önskade jag mig verkligen en flicka och fick ju det också. Lyckan sitter inte i vilket kön det blir, min son tog jag till mig direkt.
Att erkänna den här längtan är nog ännu mer tabubelagt än att erkänna att man mår dåligt efter att ha fått barn. ETT BARN! Var nöjd med att den är frisk liksom, vad spelar det för roll om det är en pojke eller flicka..? En irrationell längtan kanske, men ack så stark.
Jag läste en bok för något år sedan "Dotter önskas" av Katerina Janouch. Mycket bra bok på många sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar