Seminarium

Jag har föreläst om min förlossningsdepression på ett seminarium idag i Eskilstuna med barnmorskor och en del läkare. Jag var nervös, men det gick bra! Jag märker att det är svårare att prata utan att bli känslosam när det sitter människor och lyssnar, människor som man möter i de känslor som kommer fram hos mig själv och som återspeglas i  åhörarnas reaktioner. I tv sitter ju många fler och tittar, men man behöver inte se dem i ögonen.

Före mig var det en läkare som heter Magnus Eneberg som föreläste om det senaste kring förlossningsdepression. En del kände jag till sedan innan och en del var nytt.

I korthet var det nya för min del att:

-Ett tillfrisknande när barnet är över 6 månader GER påverkan på barnet, på något sätt.

-Det är bra att vara förberedd på att det kan bli svårigheter, att detta är lättare att möta om man känner till att det inte alltid blir rosa moln som nybliven förälder. Att känslan av besvikelse då blir mindre.

-Det saknas bevis för att screening före förlossningen fungerar för att hitta de som ligger i riskgruppen (t.ex. tidigare depression, förluster etc). Men att öppna samtal och information i förväg ökar sannolikheten att en drabbad kvinna söker hjälp.

-Förlossningsdepression har samma symptom som en vanlig förlossning, men med skillnad att det är mer uttalade ångestsymptom vid en fd.

-Om man står på SSRI under graviditeten ska man INTE avbryta medicinering på grund av graviditet. Biverkningar har i stort sett helt kunnat uteslutas i nuläget. Det absolut viktigaste är att mamman mår bra.

-Om psykosociala riskfaktorer finns kan extrainsatser avhjälpa risken, t.ex. familjerådgivning.

-Individuell terapi (t.ex. KBT) effektivt, men att gruppterapi är tveksamt om det har effekt.

-Att mödravården bör införa några kompletterande frågor vid inskrivningen/samtal på MVC, t.ex. om man haft en depression eller psykos vid tidigare graviditet? (Har man haft en tidigare psykos har man 75 procents risk att få det vid en ny förlossning och det är extra viktigt att fånga upp dessa kvinnor för att undvika risk för bland annat självmord.)

Om man haft tidigare kontakt med psykiatrin eller ätit medicin för psykisk ohälsa.

Om en nära anhörig haft kontakt med psykiatrin eller som ätit medicin mot psykiska besvär. Om svaret är ja på en eller flera frågor behövs utökat stöd.

Mycket av det som Magnus sa stämde väl med det som jag (med hjälp av input från andra mammor) ville förmedla i slutet av min föreläsning:

Blivande föräldrar måste få mer information innan bebisen kommer om hur vanligt det är att få en depression och vart man då ska vända sig. Att den ”normala” baby bluesen är snabbt övergående.

Att i föräldragruppen ta bort känslan av att alla är en lycklig "duktig” mamma/förälder.

Viktigt att inte avfärda en nybliven ledsen och gråtande förälder med att det handlar om trötthet.

Att det inte är något att skämmas över.

Bra citat!!

Så bra sagt! Vet dock inte vem Isabelle är. Läste detta nyss på fotbollsfruns blogg.

”När den självbiografiska litteraturen är som starkast handlar den om vad det innebär att vara människa." 

/Isabelle Ståhl

Smittar det?

Det är Skördefest på Öland. Och bokmässa i Borgholm, Ölands första bokmässa. Jag sålde EN bok idag. Å andra sidan tog köparen kort på mig med boken. Hon skulle köpa den till sin dotter, en dotter som inte mådde bra och med en 6 veckor gammal bebis hemma.
Jag hade ett blädderex. på min plats. Det var nästan ingen som bläddrade i den, en del som sneglade och stannade till en sekund. Avvaktande. Som att depression kanske smittar?
En vitlockig kvinna i 65-årsåldern smög förbi, stannade till och sa tyst att "det där vet jag mycket om.. men det var på 70-talet.."
Jag nickade, frågade nästan lika tyst tillbaka om hon visste hur det pratades om det då?
"Nja, man var ju så upptagen med hur man mådde själv.." Hon log lite urskuldande och gick vidare.
Jag kommer aldrig bli som hon, jag kommer aldrig mer be om ursäkt för hur jag mådde.
Jag hoppas och tror att vi blir allt fler som vägrar skämmas.

Den första Förlossningspsykosen

På jobbet idag låg det en hoprullad tidning i mitt postfack. Eftersom det mesta ska hanteras digitalt numera kollar man ju mer och mer sällan efter post där, men nu låg den där ensam. Det såg ut som den skickats direkt från tidningen och jag började bläddra i den på jakt efter det som rörde mig? Jag gissade på att det handlade om en kungörelse i ett ärende i Vimmerby, men bläddrade för att hitta annonsen.
Och så ser jag en annan notis som jag direkt reagerar på. Namnet låter bekant, det är inte så vanligt i Sverige. Och jag läser att hon har dött vid en ålder av 48 år, den här kvinnan på bilden.

Detta är kvinnan som drabbades av en förlossningspsykos och höll på att ta livet av sig (och sin son, jag kommer inte riktigt ihåg?). Hon bodde mitt i den pyttelilla byn där en f.d. pojkväns familj bodde. Ett litet idylliskt rött hus med en psykiskt sjuk kvinna, nybliven mamma. Det ojades i byn. Förskräckligt var det!
Det var första gången jag hörde talas om psykisk ohälsa i samband med barnafödande. Jag var 20 år och hade aldrig själv haft kontakt med psykvården ännu. Jag tittade på de där fönsterrutorna när jag ibland passerade huset, det var något mörkt och chockerande över händelsen som tycktes avspeglas i fönsterglasen.
Fortsatte hon under de kommande åren plågas av psykiska problem, av minnet från den första tiden?
Jag hoppas hon blev frisk, att hon blev lycklig. I alla fall en tid.

Får man vara ledsen som nybliven mamma?

Häromdagen handlade det igen på TV4 Nyhetsmorgon om hur man kan må som nybliven mamma. Se inslaget här. Jag har själv inte hunnit se det ännu. Tydligen ytterligare en bok också som kommit ut nyligen, Nödrop från lyckobubblan. Vad tycker ni om inslaget?

Akupunktur för att få upp energiflödet i kroppen?

Min dotter är 8 år. Förlossningsdepressionen som jag fick äter jag fortfarande medicin för. Med avbrott för graviditet nummer två har jag ätit Paroxetin i nästan 6 år.
Jag var hos en kiropraktor p.g.a av nackspärr och hon frågade om jag kände att energinivån är låg i kroppen? Mitt i prick. Hon ville titta på min tunga, och den visade detta också. 
Ja, jag känner mig nästan alltid trött, ofta håglös och ofta inte speciellt glad, även om jag idag är frisk. Vad det nu innebär, att vara frisk när det handlar om psyket...
Kiropraktorn är också akupunktör och sa att man kan bli hjälpt att få igång energin i kroppen med hjälp av akupunktur. 
Så jag var där idag och det var så mycket hon kunde se ett samband i, mycket intressant. Till exempel att vissa problem med mensen jag har kunde vara att blodflödet i kroppen är "segt" och kunde vara relaterat till att kroppen utsatts för "kraftig" värme. Det jag spontant kom att tänka på då var att jag fick hög feber vid båda mina förlossningar, orsakat av "arbetstemperatur". Jag tänker gå några gånger och hoppas bli lite gladare och piggare.. Tror ni på akupunktur, eller är det mest hokus pokus?

Tidningen amningsnytt

Min bok har fått en fin recension i tidningen Amningsnytt nummer 2. På framsidan sitter Therese Alshammar och ammar sin ganska stora son Fred. Positivt när kändisar som många ser upp till
ställer upp på en sån bild i tider av minskande amning. Ja, jag är för amning utifrån egna erfarenheter.

Och jag blev intervjuad i korthet för tidningen.

"..det är en mycket läsvärd och tillgänglig bok, välskriven och lätt att läsa, trots sitt tunga ämne, och lätt att engageras av och att känna igen sig i, oavsett skilda individuella upplevelser och erfarenheter."

För övrigt är jag trött på att blogga. Det känns som att det blir meningslöst utan feedback. Jag vet inte  om det egentligen tillför någon något.