Från psykiatriveckan i Eksjö igen. Aktuellt om förlossningsdepression, post partum depression.
Från föreläsning av överläkare Sandra Mulaomerovic:
Post partum depression drabbar 10-15 procent. Riskfaktorer är bland annat bipolär sjukdom, tidigare depression, svår PMS.
Finns ärftlig faktor finns, det är inte ovanligt att ens mamma också mått dåligt, eller depression hos annan nära släkting.
Tvångsmässiga tankar på att skada sig själv eller barnet: detta beror på att det är en icke våldsbenägen person och tankarna blir skrämmande för att det ligger så långt ifrån den egna personligheten.
Finns preparat man kan amma med: Sertralin är Ok både under amning och graviditet, räknas till den medicin man anser har allra minst risker.
Sömnmedel: Propavan. Ej beroendeframkallande, och är OK under graviditet och amning, MEN kan vara svårt att vakna då man sover djupt, därför måste annan person finnas som kan ta hand om bebisen på natten.
Även litium ska vara OK under amning vid bipolär sjukdom.
ECT-behandling går att ge gravida. Snabb effekt och bra behandling vid djupa depressioner och risk för självmord.
Visar inlägg med etikett Amning. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Amning. Visa alla inlägg
söndag 22 november 2015
lördag 12 juli 2014
Tidningen amningsnytt
Min bok har fått en fin recension i tidningen Amningsnytt nummer 2. På framsidan sitter Therese Alshammar och ammar sin ganska stora son Fred. Positivt när kändisar som många ser upp till
ställer upp på en sån bild i tider av minskande amning. Ja, jag är för amning utifrån egna erfarenheter.
Och jag blev intervjuad i korthet för tidningen.
"..det är en mycket läsvärd och tillgänglig bok, välskriven och lätt att läsa, trots sitt tunga ämne, och lätt att engageras av och att känna igen sig i, oavsett skilda individuella upplevelser och erfarenheter."
ställer upp på en sån bild i tider av minskande amning. Ja, jag är för amning utifrån egna erfarenheter.
Och jag blev intervjuad i korthet för tidningen.
"..det är en mycket läsvärd och tillgänglig bok, välskriven och lätt att läsa, trots sitt tunga ämne, och lätt att engageras av och att känna igen sig i, oavsett skilda individuella upplevelser och erfarenheter."
För övrigt är jag trött på att blogga. Det känns som att det blir meningslöst utan feedback. Jag vet inte om det egentligen tillför någon något.
torsdag 29 maj 2014
Antidepressiv medicin vid amning
Om amning och psykofarmaka från boken "När kroppen är gravid och själen sjuk".
Lägst överföring till bröstmjölk sker med sertralin där barnet endast exponeras för 1-2 procent av moderns viktjusterade dos. Störst överföring sker med citalopram, fluoxetin och venlafaxin. Även med dessa läkemedel blir läkemedleskoncentrationen så låg att den ofta inte är mätbar. Risken att barnet ska påverkas vid så låg exponering bedöms som liten. Några amerikanska studier har dock visat bieffekter för fluoxetin så som kolik, irritabilitet, sömnsvårigheter och långsam viktuppgång.
Det har dock sammanfattningsvis konstaterats via omfattande studier mellan 1966 och 2005 att både SSRI och TCA är förenliga med amning, men att man bör välja ett preparat som går över i modersmjölken så lite som möjligt.
När jag var deprimerad när min dotter föddes fanns inte den här boken. En bok skrivs dock inte på en dag, så kunskapen måste ha funnits redan. Jag blev nekad medicin om jag fortfarande ammade. Läkaren var en kvinna i min egen ålder. Jag ser ibland i listor som lokaltidningen publicerar att hon är med som en av de högst betalade inom Kalmar läns landsting. Och jag tänker att hon inte ens bemödat sig att läsa på?
Den här boken kom ut i augusti 2009 och var då rykande färsk kunskap i ämnet. I förordet står "Den här boken inte bara rekommenderas utan borde vara obligatorisk litteratur för personer engagerade i den aktuella vårdkedja där nära och förtroendefullt samarbete är A och O."
Fortfarande får jag via de kontakter jag har med kvinnor som har förlossningsdepression veta att de nekas medicin om de ammar. För många är amningen lika viktig som den var för mig och det kan i sig vara en känsla av besvikelse och ett nederlag att behöva sluta om man egentligen vill amma. Så en uppmaning till alla som kan föreskriva medicin, läs på!
Lägst överföring till bröstmjölk sker med sertralin där barnet endast exponeras för 1-2 procent av moderns viktjusterade dos. Störst överföring sker med citalopram, fluoxetin och venlafaxin. Även med dessa läkemedel blir läkemedleskoncentrationen så låg att den ofta inte är mätbar. Risken att barnet ska påverkas vid så låg exponering bedöms som liten. Några amerikanska studier har dock visat bieffekter för fluoxetin så som kolik, irritabilitet, sömnsvårigheter och långsam viktuppgång.
Det har dock sammanfattningsvis konstaterats via omfattande studier mellan 1966 och 2005 att både SSRI och TCA är förenliga med amning, men att man bör välja ett preparat som går över i modersmjölken så lite som möjligt.
När jag var deprimerad när min dotter föddes fanns inte den här boken. En bok skrivs dock inte på en dag, så kunskapen måste ha funnits redan. Jag blev nekad medicin om jag fortfarande ammade. Läkaren var en kvinna i min egen ålder. Jag ser ibland i listor som lokaltidningen publicerar att hon är med som en av de högst betalade inom Kalmar läns landsting. Och jag tänker att hon inte ens bemödat sig att läsa på?
Den här boken kom ut i augusti 2009 och var då rykande färsk kunskap i ämnet. I förordet står "Den här boken inte bara rekommenderas utan borde vara obligatorisk litteratur för personer engagerade i den aktuella vårdkedja där nära och förtroendefullt samarbete är A och O."
Fortfarande får jag via de kontakter jag har med kvinnor som har förlossningsdepression veta att de nekas medicin om de ammar. För många är amningen lika viktig som den var för mig och det kan i sig vara en känsla av besvikelse och ett nederlag att behöva sluta om man egentligen vill amma. Så en uppmaning till alla som kan föreskriva medicin, läs på!
onsdag 6 november 2013
Till er som vägras SSRI medicin så länge ni fortfarande ammar
Åhh, jag blir så ARG! Läser på Facebook-forumet Läkande föräldrar att många, många kvinnor vägras medicin så länge de ammar. Någon har pratat med två läkare som båda säger nej. Varför resonerar många läkare så här fortfarande???
Till er som vägras SSRI medicin så länge ni fortfarande ammar -
Jag var med om samma sak när min dotter var nyfödd 2006. Den läkare som jag träffade var en kvinna i 35-årsålder som sa att jag behövde börja medicinera och att jag skulle sluta amma därför. Detta gjorde att jag inte ville börja med medicin, utan gjorde det först när min dotter var drygt ett år. Amningen var det enda som jag tyckte funkade bra, som jag tyckte om. I efterhand fick jag veta att jag VISST hade kunnat amma med medicin. Och inför förlossningen med min son fick jag löfte om medicin utskrivet direkt om jag behövde, för att snabbt kunna hämta ut om jag kände av depressionen igen.
Jag ammade min son 2 år på Paroxetin som jag fortfarande äter.
Om man säger nej -stå på dig! Gå till en annan läkare! Ska ni ha det som jag hade det, gå och må dåligt så mycket längre än nödvändigt för att de vägrar er en medicin ni behöver!
Faktiskt är det så att man till och med skriver ut SSRI till gravida, trots att det är något mer osäkert vad gäller biverkningar. För man vet idag att till och med ett foster kan påverkas negativt av att mamman mår dåligt.
När det gäller SSRI när man ammar finns i stort sett inga påvisade biverkningar, mängderna som går ut i modersmjölken är så ytterst små. Däremot vet man med all säkerhet att ett litet barn påverkas negativt av att mamman mår dåligt, och ju snabbare man kan må bra, desto bättre.
Vill du läsa mer om vad jag var med om, läs min bok En mekanisk mamma. Den går att låna från bibliotek om du inte vill köpa boken.
Till er som vägras SSRI medicin så länge ni fortfarande ammar -
Jag var med om samma sak när min dotter var nyfödd 2006. Den läkare som jag träffade var en kvinna i 35-årsålder som sa att jag behövde börja medicinera och att jag skulle sluta amma därför. Detta gjorde att jag inte ville börja med medicin, utan gjorde det först när min dotter var drygt ett år. Amningen var det enda som jag tyckte funkade bra, som jag tyckte om. I efterhand fick jag veta att jag VISST hade kunnat amma med medicin. Och inför förlossningen med min son fick jag löfte om medicin utskrivet direkt om jag behövde, för att snabbt kunna hämta ut om jag kände av depressionen igen.
Jag ammade min son 2 år på Paroxetin som jag fortfarande äter.
Om man säger nej -stå på dig! Gå till en annan läkare! Ska ni ha det som jag hade det, gå och må dåligt så mycket längre än nödvändigt för att de vägrar er en medicin ni behöver!
Faktiskt är det så att man till och med skriver ut SSRI till gravida, trots att det är något mer osäkert vad gäller biverkningar. För man vet idag att till och med ett foster kan påverkas negativt av att mamman mår dåligt.
När det gäller SSRI när man ammar finns i stort sett inga påvisade biverkningar, mängderna som går ut i modersmjölken är så ytterst små. Däremot vet man med all säkerhet att ett litet barn påverkas negativt av att mamman mår dåligt, och ju snabbare man kan må bra, desto bättre.
Vill du läsa mer om vad jag var med om, läs min bok En mekanisk mamma. Den går att låna från bibliotek om du inte vill köpa boken.
tisdag 3 september 2013
Amma länge
Mejlade en tidning som heter Amningsnytt. Tänk vilket smalt ämne, eller kanske inte ändå..?
Om amning skulle jag kunna prata en hel dag. Det är amningen som skulle kunna få mig att skaffa ett barn till. Jag älskar att amma.
"Jag åt på dina tuttar när jag var bebis", sa sonen en kväll när han var 3 år gammal.
"Kommer du ihåg det?!" sa jag (lite småchockad).
"Mmmm", sa han och flinade nöjt.
Trots att jag själv ammade sonen tills han var ganska exakt 26 månader (mannen trodde väl där ett tag att jag skulle fortsätta till han började skolan...) kan jag ibland reagera på när lite större barn ammas, jag blir lite chockad och vet inte vad jag ska titta på.
Och jag undrar så VARFÖR reagerar jag? Som ju gjort samma sak! Inte klokt.
Här bjuder jag på en amningsbild i alla fall. Sonen är 22 månader. Vill du läsa mer om när jag ammade finns det på min andra blogg under just etiketten Amning.
Om amning skulle jag kunna prata en hel dag. Det är amningen som skulle kunna få mig att skaffa ett barn till. Jag älskar att amma.
"Jag åt på dina tuttar när jag var bebis", sa sonen en kväll när han var 3 år gammal.
"Kommer du ihåg det?!" sa jag (lite småchockad).
"Mmmm", sa han och flinade nöjt.
Trots att jag själv ammade sonen tills han var ganska exakt 26 månader (mannen trodde väl där ett tag att jag skulle fortsätta till han började skolan...) kan jag ibland reagera på när lite större barn ammas, jag blir lite chockad och vet inte vad jag ska titta på.
Och jag undrar så VARFÖR reagerar jag? Som ju gjort samma sak! Inte klokt.
Här bjuder jag på en amningsbild i alla fall. Sonen är 22 månader. Vill du läsa mer om när jag ammade finns det på min andra blogg under just etiketten Amning.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)