Artikel i Metro

Artikel i gårdagens Metro. Lite skrap på ytan kan jag tycka, man får ingen direkt bild av hur illa det kan vara, men ändå bra att det uppmärksammas!

Artikel

Läste en artikel om Denise som drabbades. Synd bara att det står att 3-5 procent drabbas. Man känner sig ju udda som det är, och att underdriva siffrorna är ju inte bra. Kanske har den där läkaren sagt det, men läkare är inte alltid experter, inte ens på sitt eget område.. tyvärr. Har jag lärt av egen sur erfarenhet.

Visste inte riktigt vem jag var

Johan T Karlsson, Familjen, är med i årets "Så mycket bättre" och jag råkade trilla på den här artikeln om ett av inslagen i dagens program. Han blev deprimerad när han blev pappa. Han är en av de tio procenten pappor som också mår dåligt efter förlossningen.

                               "Jag hade en livskris och visste inte riktigt vem jag var.."

Tidningen amningsnytt

Min bok har fått en fin recension i tidningen Amningsnytt nummer 2. På framsidan sitter Therese Alshammar och ammar sin ganska stora son Fred. Positivt när kändisar som många ser upp till
ställer upp på en sån bild i tider av minskande amning. Ja, jag är för amning utifrån egna erfarenheter.

Och jag blev intervjuad i korthet för tidningen.

"..det är en mycket läsvärd och tillgänglig bok, välskriven och lätt att läsa, trots sitt tunga ämne, och lätt att engageras av och att känna igen sig i, oavsett skilda individuella upplevelser och erfarenheter."

För övrigt är jag trött på att blogga. Det känns som att det blir meningslöst utan feedback. Jag vet inte  om det egentligen tillför någon något.

Intervjun i Må bra

Intervju med mig i webbtidningen Må bra hittar du här.

Pappadepressioner är också vanligt

Man vet att ungefär 6-10 procent av alla pappor får en förlossningsdepression (jag gissar att detta gäller partnern i förhållandet, om man nu är ett samkönat par.) - en del siffror talat för att det är en ännu större andel. Det är inte hormonellt betingat på samma sätt som när kvinnan drabbas, men att bli förälder är en av de största omställningarna i livet man är med om.
Men det är inte många pappor som vill prata om det, där är det i stort sett knäpp tyst. Kanske vill man inte "erkänna", varken för sig själv eller andra. Att depressionen skulle vara ett tecken på svaghet?
Jonas Rasmussen bor i Lund och han berättar i alla fall. Här är reportaget om honom i dagens Sydsvenskan.
"– Det är en livsomvälvande händelse att bli förälder. Ingenting är sig längre likt. Och det är inte alltid det känns positivt. Varför skulle inte papporna känna av denna förändring?"

Nackdel vid anställningsintervju?

Artikel jag stötte på från Svenska Yle
Viktigt att tala om förlossningsdepression. Några infallsvinklar här som jag inte stött på tidigare, att det skulle vara till ens nackdel vid anställningsintervju att berätta att man haft en depression, att man då kanske blir bedömd som att man inte skulle klara arbetet?

"- I en arbetsintervju berättade jag halvt om halvt av misstag att jag ännu höll på att hämta mig från min förlossningsdepression. Jag fick inte jobbet, och arbetsgivaren sa efteråt att orsaken var att hon inte trodde att jag skulle klara av arbetet på grund av depressionen."

Som jag själv ser det är alla erfarenheter, bra eller dåliga, ny kunskap man bär med sig. Kunskap om sig själv, om andra, om samhället.
"Inget ont som inte för något gott med sig."
Jag hade inte varit den jag är idag om jag inte haft den här erfarenheten. Jag har nog blivit en mer medkännande människa, mer ödmjuk inför andra människors prövningar, även om de skiljer sig från mina. Och jag hade sannolikt aldrig skrivit min första bok. Kanske är detta något en annan arbetsgivare hade uppskattat? Jag vill gärna tro det, även om trycket är hårt på arbetsmarknaden idag.

Reportage om förlossningsdepression i Falköpingstidningen

För någon dag sedan i Falköpingstidningen var ett reportage om en av kvinnorna som medverkar med sin berättelse i min bok.

"Det var också bloggen som gjorde att hon kom i kontakt med Lotta Lindeborg som höll på att skriva boken En mekanisk mamma där hon själv och andra kvinnor berättar om sina erfarenheter. Jessica blev tillfrågad om hon ville medverka i boken och tackade ja. - Jag vill vara öppen med det jag varit med om, det finns ingen anledning att hålla det för sig själv och hymla, säger Jessica som hoppas att hon kan bidra till en ökad förståelse för det hon varit med om."

Jag har lånat bilderna från Jessicas Facebook-konto. Tyvärr verkar inte artikeln finnas med i nätbilagan.

En Duola kan minska risken för förlossningsdepression

Har du hört talas om vad en Doula är för något?
Doula betyder ”hjälpkvinna” och ger en födande kvinna och hennes partner känslomässigt stöd under hela förlossningen – en urgammal företeelse som nu fått nytt liv i Sverige. 
En av de kvinnor som har med sin berättelse i min bok (Frida Möllerstedt) är doula, det var så jag kom i kontakt med begreppet för några år sedan.
Artikel i DN med mer info hittar du här.

"Internationell forskning visar att stödet förkortar förlossningen och minskar behovet av smärtlindring. Risken för kejsarsnitt och förlossningsdepression minskar också."

Har DU erfarenhet av att anlita en doula? Skriv gärna under kommentarer och berätta, eller skicka mejl till mig!

Baby-box

Här i Sverige förknippar vi baby boxar med sådana där kartonger med gratis grejer till spädbarnet som man kan få. Men det finns en helt annan betydelse också läser jag.

I elva europeiska länder finns på vissa sjukhus så kallade baby-boxar - men här är det inte fråga om gratis prylar, utan om en lucka där man kan lämna in sitt nyfödda barn. Sitt nyfödda oönskade barn.

"Baby–boxen finns på baksidan av sjukhuset. Bruksanvisningen är konkret och tydlig och ändå, eller kanske just därför, är det svårt att ta till sig att instruktionen visar hur en förälder ska överge sitt barn. Just i den här lådan har 18 barn lämnats in sedan den öppnade för fyra år sedan, och totalt i hela Lettland 24 barn. Det är ofta ekonomiskt utsatta, ensamstående kvinnor med missbruksproblem.."

Adoption sker snabbt av de här bebisarna, till skillnad från barn som hamnar på barnhem.
Rätt eller fel att ha nådana här "inkast"? Det finns nog inget enkelt svar här. Jag är inte abortmotståndare, men jag kan tänka att ibland, hade man inte kunnat välja att istället för abort låta bebisen födas? Som en slags humanitär handling för ett par som önskar barn?
Fast här är det ju en tragedi att någon ska behöva överge barnet. För visst är det frivilligt, men har de här kvinnorna egentligen något val? Det är ju en desperat handling.

Pappadepressioner

Pratade med några kollegor på lunchen idag och en av dem nämnde detta med pappa-depressioner. Att pappor ses som svikare om de drar sig undan när bebisen kommit, att man sällan reflekterar över hur DE mår egentligen. Om de begraver sig i arbete eller inte riktigt orkar vara så engagerad som mamman vill. Kanske mår de dåligt? Screening skulle kunna användas även för att upptäcka pappor/partners som inte mår bra.

"Barnhälsovården behöver utveckla metoder för att uppmärksamma även nyblivna fäder; hur de upplever sitt föräldraskap, hur de balanserar yrkeslivets krav med de egna och familjens behov, och vilket stöd de förväntar sig av barnhälsovården. När en mamma uppvisar depressionstecken bör BVC-sjuksköterskan också uppmärksamma hur pappan mår psykiskt. Den slutsatsen drar Pamela Massoudi, psykolog vid landstinget i Kronoberg och författare till avhandlingen."

Hela artikeln finns här.

Vem som helst kan drabbas

Ibland hör man om kända mammor som inte mådde så bra efter förlossningen.
Kanske är skammen ännu större om man är känd, det krävs kanske på ett annat sätt att kunna visa upp en lycklig fasad för hugande journalister och förväntningar finns på bilder av den nyblivna lyckliga mamman med sin bebis.

Hittade artikel om skådespelerskan Gwyneth Paltrow som drabbades med sitt andra barnet.

Längtan efter en dotter - tabu

Intressant artikel om ytterligare ett tabu - att längta efter ett barn med visst kön. I mitt fall önskade jag mig verkligen en flicka och fick ju det också. Lyckan sitter inte i vilket kön det blir, min son tog jag till mig direkt.
Att erkänna den här längtan är nog ännu mer tabubelagt än att erkänna att man mår dåligt efter att ha fått barn. ETT BARN! Var nöjd med att den är frisk liksom, vad spelar det för roll om det är en pojke eller flicka..? En irrationell längtan kanske, men ack så stark.
Jag läste en bok för något år sedan "Dotter önskas" av Katerina Janouch. Mycket bra bok på många sätt.

Boktips

Fick en tidning i brevlådan idag, Junia, som verkar vara en riktigt bra tidning och som jag hörde talas om först i våras. De har satt in en notis om boken. Detta är så roligt varje gång - att se sin egen bok som boktips och veta att fler får reda på att den finns och kanske få lite tröst och stöd.

Läckberg

Jag hittar en gammal intervju i Mama med Camilla Läckberg om när hon väntar sitt tredje barn. Jag visste att hon haft förlossningsdepression med barn nummer tre, men hade det tydligen med de två första också.

Två frågor som direkt rör ämnet finns. Men svaren gör mig lite arg, det låter så lätt! Jag kan inte låta bli att bli avundsjuk."Du vet inte vad du pratar om." tänker jag. "Du har haft det lindrigt."
Jag vill inte tänka så, men kan inte låta bli. Men jag vet att en människan upplevelse inte gör den andras smärta mindre viktig. Förlåt Camilla och ni andra som haft en lindrigare depression.

Du drabbades av förlossningsdepression med både Wille och Meja – tror du att du drabbas igen?

– Ja, kanske. Men jag är inte orolig. Nu vet jag vad det innebär. Den här gången är också tajmingen så bra. Bebisen ska komma i maj och Martin är ledig i juni, juli och augusti.

Varför får du förlossningsdepressioner?
– Det är någon slags kombination, tror jag, delvis beror det på att bebistiden inte passar mig. Jag är bäst som mamma från ettårs­åldern. Den här gången kommer jag kanske att njuta mer än förut, men för mig börjar utbytet sen, när mamman och barnet kan börja kommunicera med varandra.
– Sedan har jag så svårt med sömnen. Jag brukar köra Anna Wahlgrens sömnmetoder stenhårt, med Meja började jag när hon var nyfödd. Hon fick till och med sova på mage, med andningslarm på, för att jag inte skulle noja över spädbarnsdödlighet.
– Sedan är det viktigt för mig med rutiner. Det funkar inte alls för mig att ”följa bebisens rytm”, som man kallar det. Jag tror dessutom att bebisen blir lugn av fasta rutiner.

Provokativt?

Hittade en artikel på Vårdgivarwebben, Barnhälsovårdsbladet hittade jag en artikel om min bok och Helenas bok.

Blev först lite ledsen över negativa synpunkter:
"..Lindeborgs bok har ett avsnitt om fakta och forskning som inte är bra. Uppgifterna är osorterade och det framgår inte tydligt om forskningsrönen berör få eller många av de som utvecklar en post partum depression. Vissa uppgifter, som de om självmordsrisk och kopplingar till bipolär sjukdom, skulle behöva sättas in i ett sammanhang, för att inte väcka obefogad oro. Referenserna som ges fungerar inte i flera fall; några är för generella och går inte att följa upp, några har hamnat på helt fel plats i texten."

Tyvärr är det ju så att mitt förslag schabblade bort ordningen på fotnoterna, något jag blev helt knäckt över när jag fick hem min nytryckta bok, jag ville inte ens titta i den första veckan. Men till boken hör ett rättelseblad som jag fick ordna med och om/när den trycks om ska ju felen rättas till. 

Men det var detta jag var rädd för, att få synpunkter om att det är slarvigt eller verkar slarvigt i faktakapitlet.. 

Snyft.

Någon kanske blir orolig över fakta om självmordsrisk, det var jag fullt medveten om när jag tog med det.. Det var också mitt syfte till viss del, att provocera lite. Att skriva att många blir bra av sig själva, utan vare sig terapi eller medicinering och att man kommer att må bättre, vad skulle detta ha bidragit med för de nyblivna föräldrar som faktiskt mår riktigt ruttet?

Ur artikeln "Ingen babylycka för var åttonde mor":

"Lars Häggström är psykiater vid Affecta psykiatrimottagning i Halmstad och har skrivit en bok i ämnet. Han varnar för att ta eventuella tecken på depression efter förlossningen alltför lättvindigt.

– Den vanligaste dödsorsaken bland nyblivna mammor är självmord till följd av en förlossningsdepression. Så det finns alltid en risk. Därför är det extremt viktigt att dessa kvinnor upptäcks och får behandling så snabbt som möjligt. Man brukar säga att mellan 10 och 20 procent av alla gravida kvinnor lider av psykisk ohälsa under eller efter graviditeten. Om man haft depressioner tidigare i livet eller har bipolär sjukdom har man en ökad sårbarhet för att drabbas av förlossningsdepression. Det är inget skäl till att inte skaffa barn, men kvinnan bör vara medveten om risken."

Moderlyckan

Artikel om Helena som skrivit boken "Moderslycka- vart tog glädjen vägen?"

Tog livet av sig kort tid efter förlossningen

Faktum är att många nyblivna mammor tar livet av sig. Jag har ingen statistisk på det här, men det var något jag läste om i arbetet med min bok.
Jag har en god vän som i sin tur har en bekant vars fru/flickvän tog livet av sig när de fått en bebis och han fick flytta hem till sina egna föräldrar för att orka..

Programmet Sofias Änglar handlar ikväll om en man som miste sin fru så här. Jag är inget fan av den här serien, lite för mycket att spela på att visa upp och fascineras över andras olycka, men jag kan inte låta bli att tycka att det är bra att just det här kommer med i serien.

Artiklar

Hittade en sida på internet som listar artiklar som varit i Vi Föräldrar om förlossningsdepression. Det dyker upp med jämna mellanrum ser man. Synd bara att det inte går att läsa hela artiklarna, men bra att det finns kortare referat i alla fall!..

Boktipset

I senaste numret av tidningen Föräldrar & Barn finns min bok med som "Boktips".
Glad! Extra glad, för detta är väl typ den enda relevanta tidningen jag inte kontaktat.