Aktuellt om förlossningsdepression

Från psykiatriveckan i Eksjö igen. Aktuellt om förlossningsdepression, post partum depression.

Från föreläsning av överläkare Sandra Mulaomerovic:

Post partum depression drabbar 10-15 procent. Riskfaktorer är bland annat bipolär sjukdom, tidigare depression, svår PMS.
Finns ärftlig faktor finns, det är inte ovanligt att ens mamma också mått dåligt, eller depression hos annan nära släkting.

Tvångsmässiga tankar på att skada sig själv eller barnet: detta beror på att det är en icke våldsbenägen person och tankarna blir skrämmande för att det ligger så långt ifrån den egna personligheten.

Finns preparat man kan amma med: Sertralin är Ok både under amning och graviditet, räknas till den medicin man anser har allra minst risker.

Sömnmedel: Propavan. Ej beroendeframkallande, och är OK under graviditet och amning, MEN kan vara svårt att vakna då man sover djupt, därför måste annan person finnas som kan ta hand om bebisen på natten.

Även litium ska vara OK under amning vid bipolär sjukdom.

ECT-behandling går att ge gravida. Snabb effekt och bra behandling vid djupa depressioner och risk för självmord.

Det egna immunförsvaret..

Sen jag fick barn för snart 9 år sedan är jag JÄMT sjuk. Jag åker på allt som går för tillfället plus lite till (utom vinterkräksjuka, där har vi nog tur familjen och jag, kanske tillhör den andel av befolkningen som är immun). När dottern föddes efter den extremt långdragna förlossningen var det som att mer än psyket kollapsade: styrkan i kroppen, friskheten. Jag var jättevältränad innan, hade väl en förkylning en gång om året kanske. Smärttröskeln sänktes också, jag blev pipig. Så kan det vara sa en läkare, att extrem och långdragen smärta påverkar oss. Kommer ihåg när jag opererade tån några månader efter förlossningen och tårarna trillade när doktorn satte bedövningen. Jag är rädd för smärta och upplever smärta mer nu, inbillat eller fysiskt vet jag inte.
Kan det vara så? Att sorg och dåligt mående sänker immunförsvaret rent fysiskt?
 Ja, jag tror definitivt att kropp och själ hänger ihop. Men hur ska man nu stärka immunförsvaret igen? Jag ska försöka ta tag i träningen, äntligen när Wellness nu öppnar ett stenkast (hmfr, ja, ett ganska långt stenkast, men 1 km..) från där jag bor.

Vacciner igen..

Jag såg ett debattprogram för några dagar sedan om vaccinationer. Vaccinationsmotståndare på en sidan och läkare på den andra och jag häpnar över att denna debatt ens ska behöva hållas. Som jag säkert skrivit tidigare så menar jag i detta inlägg de vanliga beprövade barnvaccinerna.

Ja, jag är FÖR, FÖR att föräldrar ska kunna ta ställning själva till viktiga frågor rörande sina barn, och det är bra att vara påläst, men VARFÖR, VARFÖR måste en del människor ta så stort personligt ansvar för frågor som stötts och blötts färdigt redan? Som att vi inte har nog med olika beslut att ta ändå, allt från val av dagis, skolor, arbetstid, socialt engagemang, matfilosofi, hur miljömedveten man ska vara, hur ofta man kan töja på diverse regler utan att skämmas..?

Om man inte kan lita på Läkemedelsverket och andra myndigheter, hur kan man då lita andra enskilda på människors godtyckliga åsikter, ofta helt utan vetenskapligt förankrad kunskapsbas,  baserade på aningen egna erfarenheter av enstaka händelser eller saker man hört ryktesvägen från vänner och bekanta?

Vem ska man tro på? Ofta dyker Tomas Di Levas gamla sång upp i bakhuvudet på mig, den känns mer aktuell nu än när den kom (jag gillade Tomas Di Leva redan då). Jag är på inget sätt expert på medicin, och just därför litar jag på myndigheternas rekommendationer. Naivt? Nej, jag tycker det är naivt att tro att jag skulle veta bättre.

Jag tror att det är för att man vill engagera sig och då blir det lättare att koncentrera sig på en specifik fråga som blir en hjärtefråga -just därför att det är en förvirrad tillvaro med alla dessa val.

Om man inte vet vart man ska ta vägen i röran så måste man hitta något att hålla sig fast vid, något att stå upp för. För vem vill inte vara engagerad?

Akupunktur för att få upp energiflödet i kroppen?

Min dotter är 8 år. Förlossningsdepressionen som jag fick äter jag fortfarande medicin för. Med avbrott för graviditet nummer två har jag ätit Paroxetin i nästan 6 år.
Jag var hos en kiropraktor p.g.a av nackspärr och hon frågade om jag kände att energinivån är låg i kroppen? Mitt i prick. Hon ville titta på min tunga, och den visade detta också. 
Ja, jag känner mig nästan alltid trött, ofta håglös och ofta inte speciellt glad, även om jag idag är frisk. Vad det nu innebär, att vara frisk när det handlar om psyket...
Kiropraktorn är också akupunktör och sa att man kan bli hjälpt att få igång energin i kroppen med hjälp av akupunktur. 
Så jag var där idag och det var så mycket hon kunde se ett samband i, mycket intressant. Till exempel att vissa problem med mensen jag har kunde vara att blodflödet i kroppen är "segt" och kunde vara relaterat till att kroppen utsatts för "kraftig" värme. Det jag spontant kom att tänka på då var att jag fick hög feber vid båda mina förlossningar, orsakat av "arbetstemperatur". Jag tänker gå några gånger och hoppas bli lite gladare och piggare.. Tror ni på akupunktur, eller är det mest hokus pokus?

Behandling med psykofarmaka under tredje trisemestern

Mer ur boken "När kroppen är gravid och själen sjuk".

Ett flertal studier visar att en ökad risk för för tidig födsel. Risk finns för låga Apgar-poäng, respiratoriska problem och neonatala kramper. Ökad risk för hypoglykemi finns kopplat till barn som exponerats för TCA (tricykliska antidepressiva, kraftigare effekt än SSRI) vilket indikerar att SSRI är att föredra framför TCA. Det kan också vara den underliggande sjukdomen som ger upphov till vissa av dessa biverkningar.
Ett eventuellt samband mellan användning av SSRI är en ökning av persisterande pulmonell hypertension (högt tryck i lungpulsådern), en allvarlig komplikation, som dock är mycket ovanlig.