Föreläsa igen?

Jag har fått frågan att föreläsa igen. Egentligen är det nog för sent redan att tacka ja. Och jag är tveksam. Det är inte bara att det krävs både tid och utlägg av pengar. Inte att det krävs förberedelser och nervositet. När ska jag kunna lägga det bakom mig?
Jag har inga problem att berätta, inga problem att stå där och erkänna mina "brister". Men jag vet inte om jag vill längre. Är stolt för boken och att jag hjälpt många. Stöttar på Läkande föräldrar.
Men det drar upp gamla sår. När ska jag kunna lägga det bakom mig? Fast vill jag det? I så fall kan jag inte hjälpa andra längre.

Det egna immunförsvaret..

Sen jag fick barn för snart 9 år sedan är jag JÄMT sjuk. Jag åker på allt som går för tillfället plus lite till (utom vinterkräksjuka, där har vi nog tur familjen och jag, kanske tillhör den andel av befolkningen som är immun). När dottern föddes efter den extremt långdragna förlossningen var det som att mer än psyket kollapsade: styrkan i kroppen, friskheten. Jag var jättevältränad innan, hade väl en förkylning en gång om året kanske. Smärttröskeln sänktes också, jag blev pipig. Så kan det vara sa en läkare, att extrem och långdragen smärta påverkar oss. Kommer ihåg när jag opererade tån några månader efter förlossningen och tårarna trillade när doktorn satte bedövningen. Jag är rädd för smärta och upplever smärta mer nu, inbillat eller fysiskt vet jag inte.
Kan det vara så? Att sorg och dåligt mående sänker immunförsvaret rent fysiskt?
 Ja, jag tror definitivt att kropp och själ hänger ihop. Men hur ska man nu stärka immunförsvaret igen? Jag ska försöka ta tag i träningen, äntligen när Wellness nu öppnar ett stenkast (hmfr, ja, ett ganska långt stenkast, men 1 km..) från där jag bor.

Vacciner igen..

Jag såg ett debattprogram för några dagar sedan om vaccinationer. Vaccinationsmotståndare på en sidan och läkare på den andra och jag häpnar över att denna debatt ens ska behöva hållas. Som jag säkert skrivit tidigare så menar jag i detta inlägg de vanliga beprövade barnvaccinerna.

Ja, jag är FÖR, FÖR att föräldrar ska kunna ta ställning själva till viktiga frågor rörande sina barn, och det är bra att vara påläst, men VARFÖR, VARFÖR måste en del människor ta så stort personligt ansvar för frågor som stötts och blötts färdigt redan? Som att vi inte har nog med olika beslut att ta ändå, allt från val av dagis, skolor, arbetstid, socialt engagemang, matfilosofi, hur miljömedveten man ska vara, hur ofta man kan töja på diverse regler utan att skämmas..?

Om man inte kan lita på Läkemedelsverket och andra myndigheter, hur kan man då lita andra enskilda på människors godtyckliga åsikter, ofta helt utan vetenskapligt förankrad kunskapsbas,  baserade på aningen egna erfarenheter av enstaka händelser eller saker man hört ryktesvägen från vänner och bekanta?

Vem ska man tro på? Ofta dyker Tomas Di Levas gamla sång upp i bakhuvudet på mig, den känns mer aktuell nu än när den kom (jag gillade Tomas Di Leva redan då). Jag är på inget sätt expert på medicin, och just därför litar jag på myndigheternas rekommendationer. Naivt? Nej, jag tycker det är naivt att tro att jag skulle veta bättre.

Jag tror att det är för att man vill engagera sig och då blir det lättare att koncentrera sig på en specifik fråga som blir en hjärtefråga -just därför att det är en förvirrad tillvaro med alla dessa val.

Om man inte vet vart man ska ta vägen i röran så måste man hitta något att hålla sig fast vid, något att stå upp för. För vem vill inte vara engagerad?

Privata åsikter inom sjukvården?

Jag upplever precis som säkert många andra, ett ökande vaccinationsmotstånd som brer ut sig i samhället. Det har garanterat i efterdyningarna av vaccin-skandalen med Pandemrix och efterföljande rapporter och fall av narkolepsi som dessa åsikter blossat upp igen. Det är mycket tal om att man ska få välja själv vad man anser är bäst för sig och sitt barn. Men varför ska man få bygga en så viktigt samhällsekonomisk och folkhälsomässig faktor som vanliga barnvacciners tagande eller icke tagande på rent tyckande?

Jag drar ett par paralleller:

"Jag röker alltid kring mina barn, speciellt när jag är gravid, jag tror att deras immunförsvar behöver lite cigarettrök att jobba med från början."

Bilstol och babyskydd i bilen "Nej, jag tror inte det spelar så stor roll, det finns inga belägg för att skadorna vid olycka minskar, så jag avstår, det är ändå så dyrt och klumpigt med bilbarnstolar."

Jag gjorde också ett aktivt val när mina barn skulle vaccineras. Jag hade hört talas om detta med autism och frågade tillslut min BVC-sköterska som sa att det hela uppstått som en slags "sekt" på 70-talet. Jag vet nu inte om detta stämmer, men det finns bland annat en välgjord dansk studie från hösten 2002 som visar att det inte finns någon förhöjd risk. Detta är bara ett exempel. Mer kan man läsa till exempel här.

Men tänk om min BVC-sköterska rent privat hade ansett att man inte ska vaccinera sig? Hur hade hon då agerat, det kan jag tänka. Vad hade hon sagt till mig om hon hade trott på att vaccin skadar? Och hur agerar den växande andelen som anser samma sak idag om de nu jobbar inom sjukvården, sjuksköterskor och läkare som låter sina privata åsikter lysa igenom vid rekommendationer i tjänst?

Och kan detta vara fallet när så många kvinnor fortfarande blir nekade SSRI vid amning? Bara en tanke.

Samma medicin - 2 olika besked!

Rubriken är ett inlägg från en kvinna i Facebook-gruppen Läkande Föräldrar. Detta är det andra inlägget på två veckor om samma sak.

Hej! Jag har ammat med Sertralin i drygt 10 månader efter noggrann övertygning från min dåvarande läkare (för jag var orolig). Nu har jag en ny läkare (den andre är inte kvar) som säger att jag måste sluta amma! Vad ska jag göra?? Jag vill inte sluta amma! Ska jag sluta med Sertralin??? Hjälp!

Varför är det fortfarande så här, att läkare säger att man ska sluta amma för att få äta SSRI? Det gör mig arg och ledsen, för jag har fått samma besked. Men det var ändå 8 år sedan. 

Jag har sedan dess ätit Paroxetin nästan två år under pågående amning (äter det fortfarande) och många äter t.e.x Sertralin.

Har jag belägg för det här då? Ja. På seminariet jag var på i höstas sa läkaren där t.ex. att man avråder från att sätta ut medicin vid graviditet om man redan står på den, så små är biverkningarna. Det finns verkligen inga påvisade biverkningar vid amning, och även läkaren på seminariet ställde sig frågande till publikens påstående att kvinnor nekas SSRI vid amning, han sa att han trodde detta synsätt hade upphört i dagsläget.

Så är inte fallet.

Det mest ledsamma i en sån här historia är för den enskilda kvinnan, för hennes mående. Att som liten och svag bli nekad medicin, att hon alltså ska tvingas välja mellan amning och sitt mående, det ska ingen behöva göra! 

Ännu mer ledsen blir jag alltså när jag läser ett senare inlägg från samma mamma: 

Har haft o har sån ångest efter beskedet från nya läkaren. Så sjukt att få så olika besked.  Då tänker jag ju; har jag gjort fel i mer än 10 mån? Utsatt mitt barn för skada?! 
Det är hemskt att en får så olika besked av läkarna. Han jag hade tidigare var en ung oerfaren AT som verkligen fick jobba för att övertyga mig om att jag måste ta sertralin och att det var helt ok att forts amma. Efter drygt 10 mån kom då detta... Den nya läk, kvinna i 50-årsåldern, som skrev till mig: "Jag vill understryka att du inte bör amma när du använder Sertralin. Du får lägga upp en strategi tillsammans med familjen för att avsluta amningen." Det borde inte få gå till så här. 

NEJ. Det borde verkligen inte få gå till så här! Jag har kontaktat läkaren jag pratade om på seminariet, men har inte fått svar ännu i alla fall.

Vaccinera eller inte vaccinera..?

Jag har ju två bloggar varav den ena ligger i träda sen säkert ett år tillbaka. Detta inlägg kanske borde läggas där, men jag lägger det här.

Känner mig stundtals fullständigt hjälplöst dränerad på energi när jag läser vissa saker på internet. Måste skriva av mig!
Varifrån kommer vaccinationsmotståndet? Jag talar INTE om "nya" vacciner så som Gardasil etc, utan om de gamla, väl beprövade vacciner som använts i decennier och som (tills ganska nyligen?) i stort sett utrotat vissa sjukdomar i Sverige som människor i mindre lyckosamma länder får leva med att de och deras barn kan drabbas av och som får uppleva konsekvenserna av dessa sjukdomar.

Mässling. Häromdagen var det en stor uppblåst artikel att man kunde drabbas av hjärnhinneinflammation av vaccin mot mässling. Men en av biverkningarna med mässling ÄR ju hjärnhinneinflammation. Om vi alla var ovaccinerade skulle många, många fler drabbas av denna biverkning.
Jajamen. Man ska vara kritisk. Inte köpa allt som pådyvlas oss från alla håll och kanter. Men jag litar på myndigheterna och deras rekommendationer utifrån långvarig forskning och alla observationer som gjorts mer än på pseudovetenskap. Och då är jag ändå öppen, och har alltid varit, för att både medium, spöken, UFO:n, m.m. finns. Frågan är mer VAD är det för nåt? Och hur många som verkligen är det de utger sig för att vara, 0,5 procent kanske?
Är det avsaknaden av en religiös tro som gör att mänskor kan tro på vad som helst som inte är vetenskapligt förankrat? Gud är det ingen som sett, men man kan inte bevisa att han vare sig finns eller inte finns. Således börjar människor tro på ett substitut till detta: Något man varken kan säga stämmer eller inte stämmer, dvs pseudovetenskap.
Jag hörde om en kvinna som varit på utbildning i utomlands och lärt sig att bruna ögon berodde på alla de föroreningar den personen hade i kroppen och som man ärvde från sina föräldrar. Detta trodde hon stenhårt på. Det var ju helt logiskt!
Ja, helt fel är det ju inte om man ska vara "generös". Man får ju en hel del gifter från sin mamma när man ligger i magen och ammar man så får barnet i sig en hel del av de persistenta, fettlösliga gifter som mamman bär i sin fettvävnad. Men de giftigaste gifterna har ingen färg, ingen lukt.. Hur ska man kunna bemöta en person som på allvar tror att bruna ögon beror på "smuts". I mina öron låter det till och med en smula rasbiologiskt..?

Jag läser just nu "Mannen som slutade ljuga". Och det är fascinerande att läsa hur EN person kunde lura och manipulera både psykologer, åklagare och poliser. Och då talar jag inte om Sture Bergwall utan om kvinnan bakom den pseudovetenskapliga teori som hade förkastats helt flera årtionden före det att Sture Bergvall blev Thomas Quick. Men denna kvinna var så otroligt karismatisk att i stort sett alla köpte hennes teorier. Hennes egna teorier. En alldeles egen liten vetenskap som fick anhängare och som lurade rättssystemet och fick en fullständigt oskyldig man (i alla fall till mord) att dömas för 8 mord trots att det egentligen inte fanns ETT enda konkret bevis. Det är tro det.

Ja, man kan tro på vad som helst uppenbarligen. Tips på saker att tro på, eller inte tro på finns på den här mycket intressanta sajten: Tankebrott.

Magpodden om förlossningsdepression

Lyssna gärna på inslaget här: Sorgsöndag