Vaccinera eller inte vaccinera..?

Jag har ju två bloggar varav den ena ligger i träda sen säkert ett år tillbaka. Detta inlägg kanske borde läggas där, men jag lägger det här.

Känner mig stundtals fullständigt hjälplöst dränerad på energi när jag läser vissa saker på internet. Måste skriva av mig!
Varifrån kommer vaccinationsmotståndet? Jag talar INTE om "nya" vacciner så som Gardasil etc, utan om de gamla, väl beprövade vacciner som använts i decennier och som (tills ganska nyligen?) i stort sett utrotat vissa sjukdomar i Sverige som människor i mindre lyckosamma länder får leva med att de och deras barn kan drabbas av och som får uppleva konsekvenserna av dessa sjukdomar.

Mässling. Häromdagen var det en stor uppblåst artikel att man kunde drabbas av hjärnhinneinflammation av vaccin mot mässling. Men en av biverkningarna med mässling ÄR ju hjärnhinneinflammation. Om vi alla var ovaccinerade skulle många, många fler drabbas av denna biverkning.
Jajamen. Man ska vara kritisk. Inte köpa allt som pådyvlas oss från alla håll och kanter. Men jag litar på myndigheterna och deras rekommendationer utifrån långvarig forskning och alla observationer som gjorts mer än på pseudovetenskap. Och då är jag ändå öppen, och har alltid varit, för att både medium, spöken, UFO:n, m.m. finns. Frågan är mer VAD är det för nåt? Och hur många som verkligen är det de utger sig för att vara, 0,5 procent kanske?
Är det avsaknaden av en religiös tro som gör att mänskor kan tro på vad som helst som inte är vetenskapligt förankrat? Gud är det ingen som sett, men man kan inte bevisa att han vare sig finns eller inte finns. Således börjar människor tro på ett substitut till detta: Något man varken kan säga stämmer eller inte stämmer, dvs pseudovetenskap.
Jag hörde om en kvinna som varit på utbildning i utomlands och lärt sig att bruna ögon berodde på alla de föroreningar den personen hade i kroppen och som man ärvde från sina föräldrar. Detta trodde hon stenhårt på. Det var ju helt logiskt!
Ja, helt fel är det ju inte om man ska vara "generös". Man får ju en hel del gifter från sin mamma när man ligger i magen och ammar man så får barnet i sig en hel del av de persistenta, fettlösliga gifter som mamman bär i sin fettvävnad. Men de giftigaste gifterna har ingen färg, ingen lukt.. Hur ska man kunna bemöta en person som på allvar tror att bruna ögon beror på "smuts". I mina öron låter det till och med en smula rasbiologiskt..?

Jag läser just nu "Mannen som slutade ljuga". Och det är fascinerande att läsa hur EN person kunde lura och manipulera både psykologer, åklagare och poliser. Och då talar jag inte om Sture Bergwall utan om kvinnan bakom den pseudovetenskapliga teori som hade förkastats helt flera årtionden före det att Sture Bergvall blev Thomas Quick. Men denna kvinna var så otroligt karismatisk att i stort sett alla köpte hennes teorier. Hennes egna teorier. En alldeles egen liten vetenskap som fick anhängare och som lurade rättssystemet och fick en fullständigt oskyldig man (i alla fall till mord) att dömas för 8 mord trots att det egentligen inte fanns ETT enda konkret bevis. Det är tro det.

Ja, man kan tro på vad som helst uppenbarligen. Tips på saker att tro på, eller inte tro på finns på den här mycket intressanta sajten: Tankebrott.

Magpodden om förlossningsdepression

Lyssna gärna på inslaget här: Sorgsöndag

Oroar mig..

Oroar mig för vissa kvinnor som är gravida, förstföderskor. Skrämde upp en blivande pappa på jobbet när jag egentligen bara ville peppa. Att man måste stå på sig om det drar ut för mycket på tiden, om det gör FÖR ont.. Att pappan/partnern kan hjälpa till att bevaka mammans intressen. Orolig när de blivande mammorna är små/korta.. När ska jag sluta tänka så?

Hur kan det få vara så här??

En händelse inom förlossningsvården 2015:

Kvinna kommer till sjukhuset eftersom hennes bebis är på väg att födas alldeles för tidigt. I staden där hon bor finns inga lediga kuvöser så hon bli skickad till Linköping för där finns en kuvös ledig vet man. Väl i Linköping har denna lediga kuvös hunnit bli upptagen och hon blir skickad till Huddinge för DÄR finns en ledig kuvös. Men under tiden hon är på väg till detta lasarett hinner även denna kuvös bli upptagen. Så hon skickas till Uppsala och där föds till slut en 700 gram liten bebis.

Hur kan det få vara så här?? Traumat i sig att få en så för tidigt född bebis kan jag inte ens föreställa mig, men sedan att behöva slussas omkring runt halva Sverige för att få tag i en ledig kuvös?? Vilken stress! Skandal tycker jag.

Fjärilseffekten

Jag har just läst ut en smått fantastisk bok. Fjärilseffekten av Karin Alvtegen. Om relationer och konsekvenserna av somliga val vi gör i livet. Psykologin bakom beteendet vi uppvisar, och hur barndomen påverkar oss.

Jag har ju ett väldigt ofärdigt manus jag inte ägnar någon tid för tillfället, men det är just sådana här tankar jag har. "Arvssynden". Inte den nedärvda, den som människorna trodde mer på förr i världen, men den inlärda, förvärvade.

Snyggt språk är det också, vilket jag är svag för.

Och en så bra, på något sätt tröstande mening om döden, om man är rädd för döden.. 

"Och jag har aldrig saknat tiden innan jag föddes, varför skulle jag då sakna den som börjar just när jag dött?"

Köp boken nu till jul

Snart jul igen! 
Nu kan du köpa min bok En mekanisk mamma för 110 kr inkl porto! 
Skicka mejl till Lotta.Lindeborg@gmail.com, eller kommentera nedan så skickar jag svar till dig.

Ditt inre centrum

Artikel väl värd att lägga tid på att läsa! Ska genast beställa boken av Marta Cullberg Weston!
Hon verkar förklara så fantastiskt enkelt (egentligen kanske det är det!) hur man hjälper sina barn genom att spegla deras känslor tillbaka. Samtidigt sorgligt att det är just detta som är det skadliga för ett barn med en deprimerad förälder.

Kort utdrag från artikeln i SvD:

"Som terapeut har hon sett många bära på ett sårat, inre barn som de kan få kontakt med just genom symboldramat. Då kan hon be klienten blunda och färdas till barndomsminnena, till exempel så här: Du är fem år, en dörr öppnas och du står i ditt föräldrahem. Vad händer?
Självbilderna byggs nämligen in genom de speglingar som barnet får i alla vardagliga situationer tillsammans med föräldrarna – ofta långt innan vi hunnit få ett språk.
– När föräldrarna svarar på våra behov som barn upptäcker vi oss själva – vi får syn på våra egna konturer. Det bästa för barnet är att det får hjälp med att sätta ord på alla sina känslor och att dessa accepteras utan negativa värderingar.
Men också när föräldern inte svarar alls på barnets reaktioner sker en spegling, menar hon. Särskilt svårt är det om någon av föräldrarna dricker eller är deprimerad, för ett barn som känner sig negligerat tolkar situationen till en negativ bild av sig själv. ”Jag duger inte, det är något fel på mig, jag är inte värd att älskas …” Dessa bilder ligger ofta kvar på djupet och påverkar oss även som vuxna."