Infriade förväntningar

Antalet magar som växer växer på jobbet. Den ena efter den andra sväller ut åt speciellt ett håll, en del första gången och andra för andra eller tredje gången. 

De är så vackra, de där magarna med tjejerna bakom. Det finns inget finare kan jag tänka, det är alltid lika fascinerande att se.

Kommer alla bli så där lyckliga som de tror och hoppas? Kommer deras längtan infrias?

Jag träffade häromdagen en kollega som är hemma med bebis. Hon är inte så lycklig just nu, hon berättar direkt, utan omsvep. Hon vet att jag vet hur det kan vara.