Jag hörde för någon vecka sedan talas om att hjärnan är plastisk, att den formar sig efter hur den stimuleras. Om man tänker mycket i negativa banor, katastroftankar etc så stimuleras detta. Den klassiska "onda spiralen"? Är detta förklaringen till att vissa sinnen utvecklas mer vid bortfall av t.ex synen? Att hörseln blir bättre?
Stress skadar hjärnan. Rent fysiskt visar det sig, i alla fall enligt kvinnan i den här artikeln.
Ungefär samma sak, att stresspåslaget sker snabbare pga av tidigare erfarenhet.
Hjärnan och hur den funkar - vi kan fortfarande väldigt lite antagligen.
fredag 6 november 2015
måndag 26 oktober 2015
Böcker om förlossningsdepression
En lista med böcker jag känner till har jag tänkt på att göra länge.
Från det att jag drabbades själv 2006 var listan kort, en bok faktiskt som jag hittade efter att ha letat.
"Det måste ju finnas fler än jag som vill läsa om detta", tänkte jag. Och skrev en bok själv.
Samtidigt måste även Helena Askén tänkt samma sak, hennes bok kom ut några månader före min. Helena har med hänsyn till sin familj valt att skriva under pseudonym, vi har haft kontakt hon och jag, nu var det dock länge sedan. Hennes bok handlar om de psykoser hon fick efter varje förlossning. Vi tyckte båda två det var spännande att vi suttit ensamma med samma tankar om att böcker kring förlossningsdepression saknades.
I den här vevan fick jag tips om boken Baby Blues av min barnmorska på Amanda-mottagningen.
Sen kom Rose Maries bok, vi har också haft kontakt. Rose Marie har fortsatt skriva och har kommit ut med en bok till efter den första, fast med annat tema.
Vem kom sen? Nu har jag tappat ordningen. Tänk att det fanns ett uppdämt behov och att det fanns de som ville skriva!
Här är listan, jag har tidigare recenserat några av böckerna, jag länkar till mina gamla inlägg. Jag har inte läst alla.
När regnet faller: min väg ut ur förlossningsdepression, Brooke Shields
En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression, Lotta Lindeborg
Moderslycka - vart tog glädjen vägen, Helena Askén
Baby Blues, Pia Hintze
Konsekvenser av att dö, Rose Marie Bouw
Tiden går så långsamt när man tittar på den, Josefine Lindén
Nödrop från lyckobubblan, Johanna Stenius Eftervärkar, Josefin Branzell Hertz
Why I Jumped: My True story of Postpartum Depression, Dramatic Rescue & Return to Hope, Tina Zahn (Tysk författare, detta är den amerikanska titeln)
Sen finns det en bok som heter "Jag dödade mitt barn". Jag har läst den, men tycker att den inte ger något till den som mår dåligt, den handlar mycket om rättegången som följder på ett spädbarnsmord. En kvinna skjuter sin 6 veckor gamla son. Det är inte att sånt här dessvärre kan hända utan mer att det finns inget positivt i den.
Från det att jag drabbades själv 2006 var listan kort, en bok faktiskt som jag hittade efter att ha letat.
"Det måste ju finnas fler än jag som vill läsa om detta", tänkte jag. Och skrev en bok själv.
Samtidigt måste även Helena Askén tänkt samma sak, hennes bok kom ut några månader före min. Helena har med hänsyn till sin familj valt att skriva under pseudonym, vi har haft kontakt hon och jag, nu var det dock länge sedan. Hennes bok handlar om de psykoser hon fick efter varje förlossning. Vi tyckte båda två det var spännande att vi suttit ensamma med samma tankar om att böcker kring förlossningsdepression saknades.
I den här vevan fick jag tips om boken Baby Blues av min barnmorska på Amanda-mottagningen.
Sen kom Rose Maries bok, vi har också haft kontakt. Rose Marie har fortsatt skriva och har kommit ut med en bok till efter den första, fast med annat tema.
Vem kom sen? Nu har jag tappat ordningen. Tänk att det fanns ett uppdämt behov och att det fanns de som ville skriva!
Här är listan, jag har tidigare recenserat några av böckerna, jag länkar till mina gamla inlägg. Jag har inte läst alla.
En mekanisk mamma -drabbad av förlossningsdepression, Lotta Lindeborg
Moderslycka - vart tog glädjen vägen, Helena Askén
Baby Blues, Pia Hintze
Konsekvenser av att dö, Rose Marie Bouw
Tiden går så långsamt när man tittar på den, Josefine Lindén
Nödrop från lyckobubblan, Johanna Stenius Eftervärkar, Josefin Branzell Hertz
Why I Jumped: My True story of Postpartum Depression, Dramatic Rescue & Return to Hope, Tina Zahn (Tysk författare, detta är den amerikanska titeln)
Sen finns det en bok som heter "Jag dödade mitt barn". Jag har läst den, men tycker att den inte ger något till den som mår dåligt, den handlar mycket om rättegången som följder på ett spädbarnsmord. En kvinna skjuter sin 6 veckor gamla son. Det är inte att sånt här dessvärre kan hända utan mer att det finns inget positivt i den.
fredag 2 oktober 2015
Barnen börjar bli stora
Dammsuger. Har vabbat idag. Hallen ser ut som en soptipp med alla skor, grejer och massa grus på golvet. Min dotter kom hem från skolan nyss, hon ville gå själv hem. Det tog lite tid, jag hann bli orolig, men hon hade varit i affären på vägen hem emellan och köpt en present till kalaset hon ska till ikväll hos en klasskamrat.
Kör med dammsugaren under matbordet och inser att barnen börjar bli stora. Knappt några smulor alls under bordet. Nu har vi visserligen hund, men det finns heller inga kletiga fläckar av diverse sort.
Det är ett visst vemod när de här "hoppen" kommer. När man plötsligt inser att "den tiden är förbi". Alla sa ju att det skulle bli så, men varför är det så svårt att vara i det och se det för vad det är?
En kort tid som har sina bekymmer, men med sin speciella charm.
En kort tid som kommer att passera oundvikligen.
Kör med dammsugaren under matbordet och inser att barnen börjar bli stora. Knappt några smulor alls under bordet. Nu har vi visserligen hund, men det finns heller inga kletiga fläckar av diverse sort.
Det är ett visst vemod när de här "hoppen" kommer. När man plötsligt inser att "den tiden är förbi". Alla sa ju att det skulle bli så, men varför är det så svårt att vara i det och se det för vad det är?
En kort tid som har sina bekymmer, men med sin speciella charm.
En kort tid som kommer att passera oundvikligen.
torsdag 24 september 2015
Utsättningssymptom Paroxetin
Tre dagar utan medicin.
Svettningar.
Känsla av att benen är av gelé.
Lätt huvudvärk.
En dimma i synfältet, som att det är mjölkigt bakom linsen, och bomull mellan tinningarna. När jag ser åt sidan känns det som blicken åker tillbaka igen. Måste kisa för att hålla blicken stilla.
Overklighetskänsla. Katastroftankar.
Stickningar och ryckningar i ansiktet, ena ögonlocket rycker irriterande med jämna mellanrum. Domningar i ansiktet. Slapp i ansiktet.
Ofokuserad.
Slapp i händerna, och skakig, svårt att styra dem, skriver fel ideligen på tangentbordet.
Och då trappade jag ändå ner medicinen under 4-5 dagar.
Nytt recept fanns på apoteket, idag äntligen. Glömde förnya bara. Inte meningen alls att sluta.
Tog en tablett på väg till bilen.
Svettningar.
Känsla av att benen är av gelé.
Lätt huvudvärk.
En dimma i synfältet, som att det är mjölkigt bakom linsen, och bomull mellan tinningarna. När jag ser åt sidan känns det som blicken åker tillbaka igen. Måste kisa för att hålla blicken stilla.
Overklighetskänsla. Katastroftankar.
Stickningar och ryckningar i ansiktet, ena ögonlocket rycker irriterande med jämna mellanrum. Domningar i ansiktet. Slapp i ansiktet.
Ofokuserad.
Slapp i händerna, och skakig, svårt att styra dem, skriver fel ideligen på tangentbordet.
Och då trappade jag ändå ner medicinen under 4-5 dagar.
Nytt recept fanns på apoteket, idag äntligen. Glömde förnya bara. Inte meningen alls att sluta.
Tog en tablett på väg till bilen.
torsdag 27 augusti 2015
Egentid?
Vi har ju skaffat oss en liten hund. Det är en italiensk vinthund, Lina, en underbar liten tjej. Hon är 8 år och har bott hos en uppfödare. Haft fyra kullar..
Idag var vi på en lite längre upptäcktsfärd. Jag "hittade" en skog! Underbart, för det är det enda jag saknar här på Öland.
Efter en timmes promenad med hunden kommer jag hem, så säger 6-åringen:
"Mamma, var har du varit?!! Jag trodde du blivit mördad av en mördare!"
Tecken på att jag är hemma FÖR mycket?
Unnar ni er egentid med gott samvete eller har ni svårt för det? Det har jag.
Här är Lina:
Idag var vi på en lite längre upptäcktsfärd. Jag "hittade" en skog! Underbart, för det är det enda jag saknar här på Öland.
Efter en timmes promenad med hunden kommer jag hem, så säger 6-åringen:
"Mamma, var har du varit?!! Jag trodde du blivit mördad av en mördare!"
Tecken på att jag är hemma FÖR mycket?
Unnar ni er egentid med gott samvete eller har ni svårt för det? Det har jag.
Här är Lina:
söndag 23 augusti 2015
Föreläsa
Jag mejlade häromdagen om att föreläsa i lokala föräldragrupper, men har inte ens fått något svar. Jag tänkte i detta fall göra det gratis här om någon nappar.
Här en är kvinna som verkar erbjuda sig att coacha vid förlossningsdepression. Som erbjuder sig att föreläsa ur ett patientperspektiv. Bra, bra, men.. Problemet är nog att det finns så lite pengar över inom sjukvården, jag har svårt att se att t.e.x BVC skulle anlita en "föreläsare"... Tyvärr.
Lotten Grape bor i Örebro och har haft coaching med bland annat denna inriktning i några år nu. Lotten känner jag via Läkande Föräldrar som hon startade och som har flera slutna Facebook-grupper för kvinnor med förlossningsdepression.
Personligen är jag inte så säker på att coaching är lämpligt vid förlossningsdepression.
Coaching kräver ett samspel, att man är en aktiv part. Det orkar man inte vid depression. Risken är att man känner sig ännu mer misslyckad.
Här en är kvinna som verkar erbjuda sig att coacha vid förlossningsdepression. Som erbjuder sig att föreläsa ur ett patientperspektiv. Bra, bra, men.. Problemet är nog att det finns så lite pengar över inom sjukvården, jag har svårt att se att t.e.x BVC skulle anlita en "föreläsare"... Tyvärr.
Lotten Grape bor i Örebro och har haft coaching med bland annat denna inriktning i några år nu. Lotten känner jag via Läkande Föräldrar som hon startade och som har flera slutna Facebook-grupper för kvinnor med förlossningsdepression.
Personligen är jag inte så säker på att coaching är lämpligt vid förlossningsdepression.
Coaching kräver ett samspel, att man är en aktiv part. Det orkar man inte vid depression. Risken är att man känner sig ännu mer misslyckad.
fredag 21 augusti 2015
Artikel
Läste en artikel om Denise som drabbades. Synd bara att det står att 3-5 procent drabbas. Man känner sig ju udda som det är, och att underdriva siffrorna är ju inte bra. Kanske har den där läkaren sagt det, men läkare är inte alltid experter, inte ens på sitt eget område.. tyvärr. Har jag lärt av egen sur erfarenhet.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)