Privata åsikter inom sjukvården?

Jag upplever precis som säkert många andra, ett ökande vaccinationsmotstånd som brer ut sig i samhället. Det har garanterat i efterdyningarna av vaccin-skandalen med Pandemrix och efterföljande rapporter och fall av narkolepsi som dessa åsikter blossat upp igen. Det är mycket tal om att man ska få välja själv vad man anser är bäst för sig och sitt barn. Men varför ska man få bygga en så viktigt samhällsekonomisk och folkhälsomässig faktor som vanliga barnvacciners tagande eller icke tagande på rent tyckande?

Jag drar ett par paralleller:

"Jag röker alltid kring mina barn, speciellt när jag är gravid, jag tror att deras immunförsvar behöver lite cigarettrök att jobba med från början."

Bilstol och babyskydd i bilen "Nej, jag tror inte det spelar så stor roll, det finns inga belägg för att skadorna vid olycka minskar, så jag avstår, det är ändå så dyrt och klumpigt med bilbarnstolar."

Jag gjorde också ett aktivt val när mina barn skulle vaccineras. Jag hade hört talas om detta med autism och frågade tillslut min BVC-sköterska som sa att det hela uppstått som en slags "sekt" på 70-talet. Jag vet nu inte om detta stämmer, men det finns bland annat en välgjord dansk studie från hösten 2002 som visar att det inte finns någon förhöjd risk. Detta är bara ett exempel. Mer kan man läsa till exempel här.

Men tänk om min BVC-sköterska rent privat hade ansett att man inte ska vaccinera sig? Hur hade hon då agerat, det kan jag tänka. Vad hade hon sagt till mig om hon hade trott på att vaccin skadar? Och hur agerar den växande andelen som anser samma sak idag om de nu jobbar inom sjukvården, sjuksköterskor och läkare som låter sina privata åsikter lysa igenom vid rekommendationer i tjänst?

Och kan detta vara fallet när så många kvinnor fortfarande blir nekade SSRI vid amning? Bara en tanke.

Samma medicin - 2 olika besked!

Rubriken är ett inlägg från en kvinna i Facebook-gruppen Läkande Föräldrar. Detta är det andra inlägget på två veckor om samma sak.

Hej! Jag har ammat med Sertralin i drygt 10 månader efter noggrann övertygning från min dåvarande läkare (för jag var orolig). Nu har jag en ny läkare (den andre är inte kvar) som säger att jag måste sluta amma! Vad ska jag göra?? Jag vill inte sluta amma! Ska jag sluta med Sertralin??? Hjälp!

Varför är det fortfarande så här, att läkare säger att man ska sluta amma för att få äta SSRI? Det gör mig arg och ledsen, för jag har fått samma besked. Men det var ändå 8 år sedan. 

Jag har sedan dess ätit Paroxetin nästan två år under pågående amning (äter det fortfarande) och många äter t.e.x Sertralin.

Har jag belägg för det här då? Ja. På seminariet jag var på i höstas sa läkaren där t.ex. att man avråder från att sätta ut medicin vid graviditet om man redan står på den, så små är biverkningarna. Det finns verkligen inga påvisade biverkningar vid amning, och även läkaren på seminariet ställde sig frågande till publikens påstående att kvinnor nekas SSRI vid amning, han sa att han trodde detta synsätt hade upphört i dagsläget.

Så är inte fallet.

Det mest ledsamma i en sån här historia är för den enskilda kvinnan, för hennes mående. Att som liten och svag bli nekad medicin, att hon alltså ska tvingas välja mellan amning och sitt mående, det ska ingen behöva göra! 

Ännu mer ledsen blir jag alltså när jag läser ett senare inlägg från samma mamma: 

Har haft o har sån ångest efter beskedet från nya läkaren. Så sjukt att få så olika besked.  Då tänker jag ju; har jag gjort fel i mer än 10 mån? Utsatt mitt barn för skada?! 
Det är hemskt att en får så olika besked av läkarna. Han jag hade tidigare var en ung oerfaren AT som verkligen fick jobba för att övertyga mig om att jag måste ta sertralin och att det var helt ok att forts amma. Efter drygt 10 mån kom då detta... Den nya läk, kvinna i 50-årsåldern, som skrev till mig: "Jag vill understryka att du inte bör amma när du använder Sertralin. Du får lägga upp en strategi tillsammans med familjen för att avsluta amningen." Det borde inte få gå till så här. 

NEJ. Det borde verkligen inte få gå till så här! Jag har kontaktat läkaren jag pratade om på seminariet, men har inte fått svar ännu i alla fall.

Vaccinera eller inte vaccinera..?

Jag har ju två bloggar varav den ena ligger i träda sen säkert ett år tillbaka. Detta inlägg kanske borde läggas där, men jag lägger det här.

Känner mig stundtals fullständigt hjälplöst dränerad på energi när jag läser vissa saker på internet. Måste skriva av mig!
Varifrån kommer vaccinationsmotståndet? Jag talar INTE om "nya" vacciner så som Gardasil etc, utan om de gamla, väl beprövade vacciner som använts i decennier och som (tills ganska nyligen?) i stort sett utrotat vissa sjukdomar i Sverige som människor i mindre lyckosamma länder får leva med att de och deras barn kan drabbas av och som får uppleva konsekvenserna av dessa sjukdomar.

Mässling. Häromdagen var det en stor uppblåst artikel att man kunde drabbas av hjärnhinneinflammation av vaccin mot mässling. Men en av biverkningarna med mässling ÄR ju hjärnhinneinflammation. Om vi alla var ovaccinerade skulle många, många fler drabbas av denna biverkning.
Jajamen. Man ska vara kritisk. Inte köpa allt som pådyvlas oss från alla håll och kanter. Men jag litar på myndigheterna och deras rekommendationer utifrån långvarig forskning och alla observationer som gjorts mer än på pseudovetenskap. Och då är jag ändå öppen, och har alltid varit, för att både medium, spöken, UFO:n, m.m. finns. Frågan är mer VAD är det för nåt? Och hur många som verkligen är det de utger sig för att vara, 0,5 procent kanske?
Är det avsaknaden av en religiös tro som gör att mänskor kan tro på vad som helst som inte är vetenskapligt förankrat? Gud är det ingen som sett, men man kan inte bevisa att han vare sig finns eller inte finns. Således börjar människor tro på ett substitut till detta: Något man varken kan säga stämmer eller inte stämmer, dvs pseudovetenskap.
Jag hörde om en kvinna som varit på utbildning i utomlands och lärt sig att bruna ögon berodde på alla de föroreningar den personen hade i kroppen och som man ärvde från sina föräldrar. Detta trodde hon stenhårt på. Det var ju helt logiskt!
Ja, helt fel är det ju inte om man ska vara "generös". Man får ju en hel del gifter från sin mamma när man ligger i magen och ammar man så får barnet i sig en hel del av de persistenta, fettlösliga gifter som mamman bär i sin fettvävnad. Men de giftigaste gifterna har ingen färg, ingen lukt.. Hur ska man kunna bemöta en person som på allvar tror att bruna ögon beror på "smuts". I mina öron låter det till och med en smula rasbiologiskt..?

Jag läser just nu "Mannen som slutade ljuga". Och det är fascinerande att läsa hur EN person kunde lura och manipulera både psykologer, åklagare och poliser. Och då talar jag inte om Sture Bergwall utan om kvinnan bakom den pseudovetenskapliga teori som hade förkastats helt flera årtionden före det att Sture Bergvall blev Thomas Quick. Men denna kvinna var så otroligt karismatisk att i stort sett alla köpte hennes teorier. Hennes egna teorier. En alldeles egen liten vetenskap som fick anhängare och som lurade rättssystemet och fick en fullständigt oskyldig man (i alla fall till mord) att dömas för 8 mord trots att det egentligen inte fanns ETT enda konkret bevis. Det är tro det.

Ja, man kan tro på vad som helst uppenbarligen. Tips på saker att tro på, eller inte tro på finns på den här mycket intressanta sajten: Tankebrott.

Magpodden om förlossningsdepression

Lyssna gärna på inslaget här: Sorgsöndag

Oroar mig..

Oroar mig för vissa kvinnor som är gravida, förstföderskor. Skrämde upp en blivande pappa på jobbet när jag egentligen bara ville peppa. Att man måste stå på sig om det drar ut för mycket på tiden, om det gör FÖR ont.. Att pappan/partnern kan hjälpa till att bevaka mammans intressen. Orolig när de blivande mammorna är små/korta.. När ska jag sluta tänka så?

Hur kan det få vara så här??

En händelse inom förlossningsvården 2015:

Kvinna kommer till sjukhuset eftersom hennes bebis är på väg att födas alldeles för tidigt. I staden där hon bor finns inga lediga kuvöser så hon bli skickad till Linköping för där finns en kuvös ledig vet man. Väl i Linköping har denna lediga kuvös hunnit bli upptagen och hon blir skickad till Huddinge för DÄR finns en ledig kuvös. Men under tiden hon är på väg till detta lasarett hinner även denna kuvös bli upptagen. Så hon skickas till Uppsala och där föds till slut en 700 gram liten bebis.

Hur kan det få vara så här?? Traumat i sig att få en så för tidigt född bebis kan jag inte ens föreställa mig, men sedan att behöva slussas omkring runt halva Sverige för att få tag i en ledig kuvös?? Vilken stress! Skandal tycker jag.

Fjärilseffekten

Jag har just läst ut en smått fantastisk bok. Fjärilseffekten av Karin Alvtegen. Om relationer och konsekvenserna av somliga val vi gör i livet. Psykologin bakom beteendet vi uppvisar, och hur barndomen påverkar oss.

Jag har ju ett väldigt ofärdigt manus jag inte ägnar någon tid för tillfället, men det är just sådana här tankar jag har. "Arvssynden". Inte den nedärvda, den som människorna trodde mer på förr i världen, men den inlärda, förvärvade.

Snyggt språk är det också, vilket jag är svag för.

Och en så bra, på något sätt tröstande mening om döden, om man är rädd för döden.. 

"Och jag har aldrig saknat tiden innan jag föddes, varför skulle jag då sakna den som börjar just när jag dött?"