Att föda ett barn

Nu blir det bokrecension! Att föda ett barn av Kristina Sandberg.

Ja men det var förstås titeln jag lockades av. Jag läser MASSOR av böcker igen. Bokslukarålder nummer två, infaller den i 40-årsåldern?

Nu till boken:
Handlar om Maj, 20 år gammal som råkar bli gravid med en betydligt äldre man (35 sådär). Han är nyskild och när han får veta om graviditeten friar han till den unga, söta Maj. Det är slutet av 1930-talet och i Europa mullrar det oroväckande.
Jag tror att man kanske ska känna med Maj, men man blir mest arg på henne faktiskt, frustrerad. Hon är så mesig och osäker, tänker mest på sig själv och hur uppfattas, om det hon gör duger, eller inte duger. Den blivande maken och sedermera maken är lika osäker han i sin roll som blivande far.
Och de hade kunnat mötas. Om det bara hade TALAT med varandra! Berättat om sin oro och osäkerhet. Men istället uppslukas Maj tvångsmässigt och flyr in i hemmets alla bestyr, hon ser smuts överallt och städar dagarna i enda. Maken dricker alltmer.. Pilsner, whiskey och cognac till kaffet.
Barnet föds och inte blir det så mycket bättre. Hur ska man sköta ett spädbarn, amma får man bara göra var fjärde timme och HUR ska man få barnet att sluta gråta? Den lilla som kan bli omöjlig och bortskämd av för mycket närhet och amning..

Språket är ovanligt i den här boken. Händelser, tankar och tal flödar ihop utan att det blir rörigt. Spännande grepp. Men det gör också att jag skummar mer än vanligt.

Intressant om dåtidens kvinnoroll och det extremt lösa manus jag skriver på har några funderingar gemensamt med boken, hur vi präglas av vår uppväxt i vårt egna sätt att vara, speciellt mot våra barn. Och spännande förlossningsberättelse.

Artikel i Metro

Artikel i gårdagens Metro. Lite skrap på ytan kan jag tycka, man får ingen direkt bild av hur illa det kan vara, men ändå bra att det uppmärksammas!