Ledsen

Tillvarons ytor är redan krackelerade, kanske har de aldrig varit helt släta för mig. Och ibland öppnar sig djupa sprickor igen. De man trodde skulle hålla sig borta. Kedjereaktioner av små och kanske lite större händelser, var och en hanterbar, men som tillslut blir för mycket.
Det har varit en jobbig dag. Är väldigt ledsen. Känner mig som en usel mamma.
Och för dåliga mödrar finns det väl ingen nåd.

Musikhjälpen 2013

Hörde på radio igår om Musikhjälpens tema "Alla tjejer har rätt att överleva sin graviditet", och jag kom på att jag ska vara med! Inte riktigt formulerat mig än, men att för alla som köper min bok direkt från mig skänker jag 50 kr till musikhjälpen?
Jag tar 200 kr inkl frakt för böckerna jag har hemma som jag fått till bra pris, skickar jag efter fler kommer jag eventuellt behöva ta lite mer. 250 inklusive frakt och 50 till musikhjälpen? Svårt att veta hur man ska göra, betala ur egen ficka eller lägga på lite på priset? Halva kostnaden var?
Det är i alla fall ett bra ändamål, hursomhelst. Mödradödligheten är 1000 per 100 000 födslar, jämfört med färre än 19 i t.ex. Sverige och norra Europa. Hade jag levt i ett annat land hade jag antagligen dött vid min förlossning eftersom jag inte öppnade mig. Vid min andra förlossning hade jag antagligen förblödit.

"Tjejer mellan 15 och 20 år löper störst risk att dö i samband med sin graviditet och de vanligaste dödsorsakerna är allvarliga blödningar, infektioner, högt blodtryck och osäkra aborter.

99 procent av alla dödsfall sker i låginkomstländer där det inte finns tillgång till en fungerande mödravård. Hårdast drabbade är länderna i södra Afrika och Sydasien. 

Fattigdom, brist på information och långa avstånd till sjukhus är vanliga anledningar till att många kvinnor i låginkomstländer föder i hemmet ochmindre än hälften får hjälp av en utbildad barnmorska vid förlossningen. Utan rätt vård kan en kvinna förblöda på två timmar."

Inslag i Nyhetsmorgon om förlossningsdepression

Så blev det ett nytt inslag i media om förlossningsdepression, intervju med Linda Engeroth som är en av de kvinnor som deltar med sin berättelse i min bok "En mekanisk mamma".
Jag tycker intervjun var bra, det är viktigt att kvinnor som drabbas får komma till tals även om man naturligtvis inte hinner med allt i ett kort inslag.
I den andra delen av inslaget deltog en psykoterapeut - Elisabeth Serrander - från kliniken Mama Mia, hon svarade bland annat på tittarnas frågor. Ebba Kleberg von Sydow var också med i inslaget.

Kanske var hon inte en människa jag spontant kände att jag själv hade velat anförtro mig åt, den här psykoterapeuten. Men sedan fick jag reda på att hon är en av de professionella som behandlat en kvinna som är med i den slutna Facebook-gruppen läkande föräldrar. Och att hon gjort den här mamman X väldigt illa.
Hon hade sagt till X att hennes dotter skulle bli förstörd och att det var dottern som själv skulle få sitta hos psykolog om 20 år.
HUR kan man säga så till en mamma med förlossningsdepression, som anförtror sig om hur hon mår, över relationen till bebisen? Som att det dåliga samvetet inte är tillräckligt som det är? Obegripligt.

I inslaget med Linda framgår med all tydlighet att döden var ett alternativ, en utväg ur mörkret. Och förlossningsdepression ÄR en vanlig orsak till självmord bland nyblivna mammor. Tänk om ett sådant här bemötande får en människa att tippa över kanten, i dubbel bemärkelse? En siffra i statistiken bara för läkaren?
Det är ett misslyckande varje gång för sjukvården. Och en tragedi svårt att förstå för en familj och vänner.

Intervju med mig i ny gravidbok!

Idag damp den ner i brevlådan, Ebba Kleberg von Sydows sprillans nya gravidbok! Härligt läcker "tjock" framsida, som en karamell!
Ivrigt letade jag igenom boken och hittar intervjun med mig på sidan 170. Intervjun är TRE sidor lång! Jag som trodde det skulle bli en liten notis bara, med ett par-tre frågor.. Hon har fått texten jättebra, det måste jag säga. Boken verkar bra, har redan bläddrat i den.
Hörde efter med Dillbergs, en lokal bokhandel i Kalmar, om de kanske ville ha några exemplar av min bok, jag har ju hemma, om någon skulle fråga efter den, men fick svaret att min bok är för gammal.. "Den finns väl på bokrondellen?"
Snabbare och snabbare rullar hjulen i samhället idag, det är tydligt...

Ny gravidbok!

Kolla gärna in Ebba Kleberg von Sydows nya gravidbok (Den enda guiden du behöver) där det även finns med en liten intervju med mig. Har inte läst ännu, men boken är på väg hem i brevlådan som tack för hjälpen.
Superglad över detta! Tack Ebba för att du tagit upp ämnet i din bok!

Nytt riskfritt sätt för fosterdiagnostik istället för fostervattenprov!

Redan verklighet? Nu kommer man att kunna göra ett enkelt blodprov för fosterdiagnostik, istället för fostervattenprov. Artikel om detta.

Det hela handlar om att små fragment av DNA från ett foster går ut i mammans blodomlopp, dessa räcker för att diagnosticera kromosomavvikelser. Resultatet ger ett exakt svar, till skillnad från t.ex. KUB-tester. Detta kommer eliminera behovet av fostervattenprov. Mindre oro, stress och risker för mamma och barn!

Pappa-mamma-barn

Jonas Rasmussen som delar med sig i inslaget på TV här fick en depression när hans son föddes för 4 år sedan. Jonas delar med sig av sina tankar i en diktsamling Pappa-mamma-barn.

Pappa som drabbats av förlossningsdepression?

Läste häromdagen en artikel att man i en ny studie konstaterat att ca 15 procent av papporna drabbas av förlossningsdepression. Har gjort en efterlysning på min Facebook-sida om det är någon pappa som kan tänka sig att berätta i radio. Det är en reporter som söker efter en pappa som haft/har förlossningsdepression. Verkar nästan omöjligt att hitta någon.

Läkande föräldrar - utdrag ur livet

Jag har nämnt det tidigare, grupperna på Facebook för ledsna mammor (Läkande föräldrar), mammor med förlossningsdepression eller anknytningsproblem. Jag har varit med så länge där nu som stöd att jag märker hur mycket gruppen betyder för många. En del har varit med länge, andra har kommit och gått, de mår bra igen, eller i alla fall tillräckligt bra för att inte behöva oss mer. Vilket är både bra och en smula vemodigt, för även om vi inte ens träffats, så lär man känna våndorna och livet som de lever. Och jag vill gärna tro att när de väl "försvinner" så mår de bra?

Häromdagen kom det här långa inlägget. Just att få skriva av sig betyder mycket för så många. Att veta  att mottagaren förstår och inte dömer. Och att inte behöva förställa sig.

"Det finns en grupp kvinnor jag givit epitetet ”supermammor”. Självklart vet inte dessa kvinnor om det själva att de ingår i min skara av supermamma. Ok, supermamma är ingen ny term och dessa kvinnor tillskrivs säkert olika egenskaper av olika människor. Min version av en supermamma är en kvinna med ett eller flera barn som anser att deras barn är hela deras värld och de trivs med det. De tycker att barnen är det mest fantastiska i deras liv, de älskar att umgås med dem 24/7, de hittar på allt möjligt med dem som allt ifrån att springa fram och tillbaka gatan och lära de cykla eller gå, baka bullar (ju kladdigare och mjöligare desto bättre – ni vet, det där gamla supermammauttrycket; smutsiga barn lyckliga barn), vara på lekplatsen en hel dag, trava runt i skogen med små äppelröda kinder och leta svamp, hänga på sandstranden och skvätta vatten på varandra och avsluta kvällen med någon fantastisk hemmalagad middag och mysa tillsammans med en god bok. Ok det är ju inte alltid guld och gröna ängar men det är ju så underbart med barn, säger supermamman och avslutar med att säga att skaffa barn är det mest fantastiska jag gjort.
Igår träffade jag en väninna som är en så kallad supermamma med tre uuunderbara barn. Hon fick träffa min lilla tjej på 2,5 månader för första gången. Efter ett tag frågar hon hur det är att vara mammaledig denna gång (jag har ju en som på drygt tre år som jag fick förlossningsdepression med mycket pga en 4 månaders skrikperiod som troligtvis var kolik) med skräck i blicken. Jag såg hur hon tittade på mig och tänkte ”Snälla, säg att det går bra”. ”Jo då, det går så bra – vi fick ju ett snällt barn denna gång. Hon skriker ibland men vilken bebis gör inte det?” svarar jag och hoppas på att jag inte har fel om det där med barn skriker ibland, för de gör de väl?! Jag ser hennes blick och kropp slappna av. För hur förklarar man för någon som älskat sina graviditeter och älskat att vara mammaledig att man mår dåligt av att umgås med sin lilla bebis som ska vara det härligaste i världen? Jag ljög inte när jag sa att hon är ett snällt barn och att hon skriker ibland men det hjälper ju liksom inte. Jag är så totalt sönderstressad av att vara ensam med henne en längre stund att mitt blodtryck konstant är alldeles för högt. Jag är rädd för henne, rädd för de känslor hon framkallar. Så fort hon är glad VET jag att hon snart kommer att bi gnällig för i min värld är det grundtillståndet hos bebisar, i alla fall mina bebisar. Stresshormonerna snurrar konstant i mitt blodomlopp så det är ett under att det inte stjälpt hjärtats funktion. Jag vet att om jag fortsätter så här kommer mina följeslagare ”Herr Depression” och ”Fru Panikångest” på besök. Jag går på utredning om varför mitt blodtryck ligger på konstanta 150/100 och min oavbrutna huvudvärk. Jag vet ju varför det är så, det behövs ingen utredning. Jag talar gång på gång om för min läkare att jag är STRESSAD men han ser ju den där lilla söta flickan liggandes i min famn på läkarbesöken och kan inte tro på att det kan vara så. Så vi fortsätter med utredningen och kanske vi hittar något litet medicinskt fel på mig som kan vara orsaken och nöjer oss med det helt enkelt…
Jag träffar psykolog hos BUP och ska snart börja i en mamma-barngrupp för mammor med anknytningsproblem. Jag hoppas att de kan hjälpa mig med det. Annars vet jag att det går över med tiden, för det gjorde det med sonen. Men det är en tung dag och jag behövde verkligen skriva av mig till er. Jag vet att det blev oerhört långt och undrar om NÅGON orkar läsa allting. Tack i sådant fall. Kram till er otroliga mammor därute!"

Snart i Nyhetsmorgon om förlossningsdepression

Genom en av de slutna grupper som finns på Facebook för mammor med förlossningsdepression (Läkande föräldrar) fick jag veta att man sökte en mamma till inslag i Nyhetsmorgon och eftersom jag själv synts i TV vore det intressant med ett nytt ansikte.
Är så glad att det blir en av "mina" mammor som deltagit med sin berättelse i min bok (En mekanisk mamma). Jag rekommenderade henne till programmet, för hon har en bakgrund som är extra intressant i sammanhanget, hon är sjuksköterska inom psykiatrivården och detta är väl lite ett tecken på att "vem som helst kan drabbas"? Det spelar ingen roll hur mycket vi kan om mänskligt beteende och de "rätta" reaktionerna. Ska bli spännande att se, kommer eventuellt nästa söndag. Har aldrig träffat henne, aldrig sett hur hon ser ut. Och fast vi inte kände varandra bidrog hon till min bok. Kram på dig Linda och grattis igen till nya bebisen!